Venlafaxin kommer i kapslar som inte ska delas och första dosen var 37,5 mg som sen skulle trappas upp stegvis. Först till det dubbla och sen vidare upp mot maxdos 150 mg. Efter första asken byttes tabletterna till 75 mg. Jag bestämde mig direkt att som tidigare låta den upptrappningen ta tid.

Om man läser FASS (vilket jag alltid gör) står det så här:
Venlafaxin Krka är ett antidepressivt läkemedel som tillhör en grupp läkemedel som kallas serotonin och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-preparat). Denna grupp läkemedel används för att behandla depression och andra tillstånd som exempelvis ångeststörningar. Det anses att personer som är deprimerade har lägre nivåer av serotonin och noradrenalin i hjärnan. Det är inte fullständigt klarlagt hur antidepressiva läkemedel verkar, men de kan hjälpa genom att öka nivåerna avserotonin och noradrenalin i hjärnan.

”Det är inte fullständigt klarlagt….” är inte det en märklig formulering? Inte underligt att man känner sig som en försökskanin i de här sammanhangen. Jag säger igen att vem i all världen kan konstruera ett piller som hanterar allt på rätt sätt utan att det skadar någonting annat. ”De kan hjälpa…” Hur vagt formulerat som helst.

Tja ska vi göra pinan lång och jag berättar hur länge jag åt dem, vad som hände och varför jag slutade eller ska jag berätta direkt att jag fick så högt blodtryck till slut att det var med livet som insats jag åt dem, dvs även dem trappade jag ut på egen hand (semestertider) och fick godkänt av läkaren efteråt?

Mätningen i april var när jag började med Venlafaxin. Jag tänkte aldrig så långt att jag skulle mäta kontinuerligt, men när jag under sommaren (semestertider så klart) började känna mig yr och konstig började jag mäta. Då var jag på maxdos och blev rädd. Jag började nertrappningen lika långsamt som upptrappningen, men när 37,5 mg-kapslarna tog slut och jag bara hade 75 mg kvar gick det fortare och jag märkte ingen skillnad i biverkningar mer än att blodtrycket sjönk till behagligare nivåer. Ner till grönt (normala nivåer där jag varit innan) kom jag inte under hela hösten.

Så fort semestrarna var över fick jag i slutet av juli 2015 komma tillbaka till min läkare på VC (vi känner varandra rätt bra vid det här laget, så det var ett tryggt återseende). Jag blev återigen bekräftad i att jag gjort rätt som hade så bra koll själv att jag trappat ut medicinen när det gick för långt. I förbifarten fick jag höra att jag förmodligen är ovanligt känslig för biverkningar. (…eller ovanligt uppmärksam…. min kommentar)

Jag berättade  hur förskräckt jag var över hur dessa kapslar kunde göra mig så totalt personlighetsförändrad. Jag blev om möjligt ännu mer apatisk. Syftet med bytet från Citalopram var ju det motsatta. Jag läser ur min journal hur jag beskrev för henne att jag kom ut i köket på morgonen och inte visste hur man gör när man kokar kaffe. Med det utgångsläget förväntades jag sen börja arbeta mina 50 % som vanligt efter semestern. Nu var jag ganska less och försökte uttrycka det. Vi pratade tex om ifall jag var dum som hävdade att jag skulle jobba 50%. Hade det gått bättre och fortare att bli frisk om jag ”tillåtit” mig vara heltidssjukskriven redan från början? Nu hade det gått 9 månader och jag började ju tvivla själv på om jag var på rätt spår. Läkaren sa att förmodligen var det tvärtom. Hade jag varit hemma på heltid hade vägen tillbaka till arbete blivit så mycket längre. Det tillkommer så många andra parametrar när man är helt avstängd. Då blir det ofta arbetsträning och annat för att man skall hitta sin nya roll på en arbetsplats. Som förr blir det aldrig. Det lät klokt och jag kände mig nöjd och belåten med svaret.

Det enda som varit lite knepigt att prata om och bli bekräftad i är mitt val av kost. Jag får höra att ”jag ska inte bry mig så mycket om mitt blodsocker, utan låta VC sköta de kontrollerna, jag har ju så bra HbA1c (35)”. När blodtrycket ökade på Venlafaxin ökade även mitt fasteglukos till över 7 varje dag och det bekymrade mig. Jag tar inte blodsockret regelbundet, men det är det första jag kontrollerar om något händer. Utan min LCHF-kost skulle jag vara medicinbehandlad typ2-diabetiker för länge sen och det är ju tack vare min egen kontroll över blodsockret jag sluppit det. För mig är det därför självklart att jag reagerar när blodsockret ökar utan att jag förändrat kosten. Särskilt när FASS skriver :

Diabetes
Venlafaxin Krka kan förändra dina blodsockernivåer. Dosen för ditt läkemedel mot diabetes kan därför behöva justeras.

Det tolkar jag som att dosen diabetesläkemedel måste höjas. Eller? Knappast bidrar Venlafaxin till att bekämpa diabetes.

Kontentan vid det här läkarbesöket blev remiss till psykiatrin, jag måste få träffa läkare som har större erfarenhet av den här sortens förskrivning eftersom jag är så ”extremt” känslig för biverkningar.

Klicka bakåt
Del 1 – Mitt 2015
Del 2 – Första läkarbesöket
Del 3 – Sjukskriven
Del 4 – Dåtid
Del 5 – Citalopram
Del 6 – 50 %
Del 7 – Hög sänka
Del 8 – Upptrappning
Del 9 – Försäkringskassan
Del 10 – Depression
Del 11 – KBT
Del 12 – Ny medicin

Klicka framåt
Del 14 – Paus

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka