Nu är det länge sen jag slutade äta sista omgången piller och jag börjar äntligen komma ut ur dimman. Bara jag kommit ikapp lite med tillvaron ska jag skriva de sista kapitlen i min story om hur det är att vara despressionspatient 2014-2016 i Sverige.
Just nu mår jag rätt bra, även om jag har mycket att göra. Det blir så när man har ork att ta tag i sin tillvaro. Då ser man allt ogjort och det både bekymrar och inspirerar.
Tack så väldigt mycket för pepp och glada tillrop, jag är överväldigad över all respons jag får trots att jag skriver så sällan/lite jämfört med många andra bloggare.
Idag är det verkligen vår ute och jag sitter inne, det är nackdelen med att må bättre. Jag har inomhusjobb 🙂 Snart är det påsk och lite extra ledighet, det ser jag fram emot.
GLAD PÅSK med vilsam ledighet önskar jag dig. Vad jag vet så varar skollovet hela veckan efter påsk. Lite sol och vårvärme på det, så kanske hälsan får en släng av sleven.
Ja elever och lärare är lediga och vi övriga jobbar som vanligt. Vi har inte skollov utan vanlig semester.
Det låter så skönt att läsa ”de sista kapitlen…” för jag hoppas innerligt att du aldrig mer hamnar i dimman igen! Sen om hur mycket du skriver: Mängden är sannerligen inte allt, inte ens viktig. Det du skriver har värde, ord för ord. Dina inlägg är som pärlor – som ju ditt namn betyder – som man läser, en och en och med glädje/berördhet/tacksamhet… Det är ett privilegium att få ta del av din livsresa.
Tack!
Monika
Tack för dina varma tankar, de betyder mycket för mig. Ja det känns som de sista kapitlen i den här resan. Sen kommer väl nya kapitel. Det som känts svårt och märkligt var att skriva om det i nutid, för då vet man verkligen inte var det landar.