När jag tidigare anmält mig till Vårruset (5 km) och andra liknande tillställningar har jag alltid tänkt att jag ska promenera och så har jag gjort det. Det har inte funnits i mitt huvud att jag ens skulle försöka ta mig fram på kortast möjliga tid. Komma i mål har varit nog prestation för mig.
Nu har jag blivit inspirerad av flera stycken att faktiskt utmana mig själv och göra det så snabbt jag kan. Alltså inte snabbare än någon annan. Inte tävla mot någon. Bara få en officiell tid som jag själv ska ha som mål att slå vid ett senare tillfälle. En möjlighet att få ytterligare en parameter som visar på om jag blir friskare på sikt eller inte. Eftersom jag vill vara metodisk i det jag gör känns ett 5 km-lopp utan kupering bra som värdemätare. Då kan jag jämföra resultatet om jag senare hittar en lika platt förutsättning.
Många varv blir det….
Jag ska ta mig runt 5 km på en helt platt båt, om det inte gungar :-), och det känns helt perfekt som första försök att utmana kroppen lite grann. Jag kan ta i precis så mycket jag vill och ha möjligheten att stanna och avbryta om det inte går. Jag kan ju ”gå i väggen”…? Eller kan man inte det när man äter LCHF? Det blir intressant. Jag vet inte. Det påstås att mjölksyran uteblir när man är ketondriven, att bränslet räcker längre, men för mig är det än så länge bara teorier. Jag har inte en aning om vad som händer mig själv i praktiken, eftersom jag aldrig testat.
Här kan man vila upp sig om man bryter eller efter att man helt tagit ut sig och nått målet.
Tiden fram till loppet använder jag för att träna, så jag vet ungefär hur lång tid det tar. Jag har inte tillgång till så perfekta förutsättningar som helt platt bana, men det innebär kanske att det känns lättare när jag väl är där? Jag har en lätt kuperad slinga på grusväg här hemma som blir 5 km om jag går två varv (jag kommer inte springa till en början). Det som spökar i min hjärna är att om jag tar ut mig och inte orkar hem, vad händer då? Väntar jag till våren kan jag sätta mig på dikeskanten och vila tills jag orkar gå hem igen. Tills dess får det kanske bli promenadband inomhus? Springa på en båt låter helt fantastiskt, då är det inte många meter till solstolarna oavsett var man bryter.
Jag får snabbt hög puls och blir väldigt andfådd. Känslan är syrebrist och panik, men eftersom jag nyligen har ett godkänt arbetsprov på cykel och bra värden i övrigt så är det väl bara att kämpa på.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Springa på en båt? Låter ju perfekt! Själv hade jag tänkt springa Vårruset (om det går att komma forbi de andra 15000 som promenerar).
Hur det känns att springa? Tungt och andfådd, ja. Jag brukar leta rätt på någon börja-springa-app, och springer/går fram och tillbaka på cykelbanan på andra sidan gatan (tråkigt? ja, men det är acceptabelt). Och jag börjar ytterst försiktigt med tanke på ledband och senor och sånt; de är inte vana. Även om kondisen skulle räcka (vilket jag inte tror) så är det inte bra att överanstränga dem.
Bra tips Effie, jag lovar att börja försiktigt. Det är minsta problemet. Det svåra är att ta i
Heja !!
Det kommer att gå kanon. Jag tror du relaterar till ditt sockerdrivna jag när du tänker på löpning?
Min upplevelse av ketondrift är att jag får en oväntat hög grundkondition som om jag tränat i månader fastän det är första ggn jag ger mig ut.
Åh Anderz, det är precis det jag vill höra