Del 22 – Sertralin | Vägen till 65+

I inlägget Del 16 – Ännu mera piller skrev jag om att jag i början november 2015 började äta Sertralin med väldigt långsam upptrappning. Det hade inte börjat hända så väldigt mycket under första månaden mer än att jag var lugnare och inte hade lika lätt för att stressa upp mig.

Det som skrämde mig var att jag hade problem att fatta beslut dvs enkla beslut. Nu ska du gå till badrummet och…. nu ska du gå till tvättstugan och…. nu ska du sätta dig vid datorn och… Det var som att hjärnan inte lydde och eftersom det var en så långsam förändring tänkte jag inte i första hand på att det var tabletterna utan jag trodde det var depressionen i sig som var sån. Jag blev alltmer apatisk och det är en förskräcklig känsla för den som normalt är väldigt aktiv. Jag fick lägga ner väldigt mycket energi på att få vardagliga saker utförda och ännu värre var det med det som handlar om arbete.

Jag fick under den här perioden fram till början av 2016 en ny läkare på psyk och vi bestämde att inte träffas förrän i början av februari, eftersom tanken var att hon skulle få veta hur jag mådde av den här fjärde medicinen, men att jag behövde äta den ett tag först och framförallt hinna trappa upp den till den dos de föreslog.

Min man fyllde 60 år i januari och vi firade med en resa till Gran Canaria. Det var precis på gränsen till vad jag orkade, en oplanerad vecka med sol, bad och utan måsten. Vi kom ner efter alla jul- och nyårsveckor och njöt av lugnet och det härliga vädret. Det är mycket värt för mig att få gå till dukade bord. Kocken blev snabbt vår vän, han visste precis hur vi ville ha det. Andra året på samma ställe är man ”känd” och blir hälsad välkommen tillbaka.

Året innan på samma ställe gjorde vi betydligt fler utflykter och promenerade mer. Den här gången tog vi taxi och hyrde bil. Tänkte inte på varför just där och då, bara att jag var tröttare än året innan.