Jag ringde vårdcentralen i september 2015 och ingenting hände förrän i december 3 månader senare. När kallelsen till CPAP-utprovning äntligen kom ytterligare 4 månader senare (april 2016) fick jag tacka nej, eftersom jag var i USA just då. Istället fick jag påbörja kursen och utprovningen direkt efter USA-resan i maj dvs det tog i praktiken från augusti 2015 till maj 2016.

Jag har pratat med flera CPAP-användare efter kursen/anpassningen och förstått att jag till slut ändå fick en väldigt seriös utprovning, vilket jag är glad för eftersom det fungerar så bra idag. Du som använder CPAP och har problem, se till att du får pröva nya varianter av mask och nya inställningar av vatten och temperatur tills du får det att fungera som du önskar. Det finns så många parametrar att justera och till slut bara fungerar det. Just nu behöver jag själv fundera lite över ändring i fukt och temperatur för det verkar påverkas av både inomhusklimat och hur jag för tillfället mår. En förkylning tex kan ställa till det lite.

Läs om hur jag fick veta om mina andningsuppehåll här.

Kursen för utprovning på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm

Först fick vi en gruppföreläsning med information om sömnapné och hur en CPAP fungerar rent tekniskt. Därefter fick vi på plats testa den sortens mask vi trodde vi skulle trivas med. Det finns oerhört många att välja mellan.

I princip valde vi mellan hel mask (täcker både näsa och mun), näsmask (täcker bara näsa) och en näskuddemask dvs den täcker varken näsa eller mun utan sprutar in luften genom två kuddar i näsborrarna.

När vi valt typ fick vi testa olika modeller, vad vi trodde skulle fungera bäst. Sen fick vi låna hem utrustningen och pröva hemma i två nätter innan det var dags för återbesök. Alla återbesök var enskilda och vi fick så många vi behövde innan det var dags för ”examen” och hemgång tillsammans med en egen maskin.

Jag var lite orolig att jag skulle känna mig instängd bakom en mask så jag gick efter principen ”så liten mask som möjligt”. Därför gick jag direkt på den minsta som kallas näskuddemask. Den kräver att munnen är stängd, men eftersom luften trycks ut genom munnen om man öppnar den känns det naturligt för mig att ha den stängd.

Den första masken jag testade hemma såg ut så här. Luften kommer genom en slang som fästs uppe på huvudet, för att sen passera ner till näsan genom båda sidstyckena. Luften trycks in genom en kudde som vilar emot näsan och som varken skaver eller känns i vägen. Den har minsta möjliga yttre påverkan.

Den masken fungerade bra så länge jag var vaken men när jag sov och vred mig så läckte luften ut vid sidan. Jag klarade 2 timmar första natten och kanske lite längre andra natten. Jag kände mig helt uppgiven eftersom jag hade svårt att sova och förstod inte riktigt att det här skulle bli lösningen på mina sömnproblem. När jag låg på sidan klämdes slangen med lufttillförseln och jag slet av mig masken.

I själva maskinen finns ett minneskort som personalen på kliniken tar ur och läser av i ett särskilt program de har i sina datorer. När jag kom tillbaka efter de här första testnätterna hade jag flera problem som de snabbt kunde läsa av när det tagit del av mina värden. Resultatet var att när jag väl hade maskinen hade jag jättefina värden, nästan utan andningsuppehåll, men min upplevelse var ju inte så lyckad eftersom jag vaknade på natten torr som ett sandpapper i munnen och fick panik och slet även då av mig masken.

Försök två var en annan mask med samma teknik dvs så liten som möjligt bara mjuka näskuddar som blåser in luft och med så stor frihet som möjligt. Den är mjuk och skaver ingenting och den håller tätt oavsett hur jag rör mig i sängen. Jag kan till och med sova på mage om jag vill. Den masken fungerade bra direkt så det är en sån jag använder fortfarande.

När jag kom tillbaka till kliniken efter att ha testat den under två nätter var min handledare lyrisk. Jag hade toppenbra värden utan läckage och det såg ut att fungera bra. Det fanns ingen anledning att testa något annat för bättre kunde det knappast bli.

Då kunde vi starta nästa steg och det var att få befuktningen att fungera. Jag hade testat under två nätter men inte fått till inställningarna ordentligt. Antingen fick jag drunkningskänsla (vatten i näsan) eller så vaknade jag uttorkad. Då kom ytterligare en parameter in. Det finns ett värmeelement i maskinen som bestämmer vilken temperatur den fuktiga luften skall ha och för att det skulle fungera optimalt fick jag en helt ny slang till apparaten. En slang som är utformad för att behålla temperaturen på ångan ända fram till inandningen.

Nu visste vi tillräckligt för att det var dags att beställa en egen maskin med tillbehör från Hjälpmedelscentralen. Det är olika beroende på vilken region man tillhör vad det kostar och hur det görs. Jag betalar 100 kr per månad i hyra för själva maskinen och får själv kosta på nya förslitningsdelar när behov uppstår. Slang och filter ingår, men masker får jag kosta på själv.

Eftersom allt tagit så lång tid fram till vi kommit så här långt blev jag förvånad när jag blev kallad tillbaka redan efter ett par dagar och det kändes väldigt bra när jag fick hämta ut en sprillans ny Snarkomat som numer är bara min.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka