Det är roligt att resa och samtidigt en utmaning att få till maten så bra som möjligt. När vi reser med husbilen och har tillgång till eget kök är det enkelt att både planera och genomföra bra LCHF-mat.

Vi satsar på enkelt hushåll dvs det som inte ska tillagas alls och sånt som är snabblagat. Det brukar bli bäst. Är det för komplicerat är det lättare att smita undan och gå till någon restaurang där det inte blir ens nästan bra. Bra fett är svårast att få till och då blir jag hungrig för snabbt.

Kokosfett i kaffet har räddat oss många gånger, att magen fungerar under resa är som alltid annars a & o. Olivolja på sallad går oftast att fixa även på de sämsta matställen.

Lufttorkade charkuterier känns inte optimalt, men det är enkelt att ha till hands i kylskåpet.

Allra bäst är att grilla kött och äta lite grönsaker (avokado är enkelt att tillreda). Osten är en ”Haloumiburgare” som vi lägger direkt på grillen.

Många frågar oss om vår praktiska gasolgrill. Den är enkel att ta med sig och det går bra att steka vad som helst på den. Vänder man på gjutjärnsplattan är det grillränder. Vi köpte den för länge sen på en byggmarknad som hade REA. Vi vet faktiskt inte om den går att få tag i ännu.

Ju längre resan är, dess lättare är det för mig att flippa ut mot slutet. Jag blir ofta less på att behöva vara så noga. I början av resan är det enklare eftersom jag vet att jag kan bli dålig på så många olika sätt och det känns inte värt det. Mot slutet och jag är på hemväg kan jag ta vissa smällar. I förrgår tex köpte vi nötter på första bensinstationen och precis det jag vet händer hände. Jag äter tills det är slut dvs för fort och förmodligen för mycket, med lätt illamående som följd. På nästa bensinstation vi stannade på var jag bara sugen, inte hungrig och inte törstig och vips stod jag där med en glass. Det har inte blivit många den här sommaren, för jag är tack och lov ingen glassälskare men just i går stod jag inte emot. Det var varmt och faktiskt svettigt efter en mer höstlik period och jag fick plötsligt för mig att jag behövde just en glass.

Där är jag något på spåret.

Plötsligt.

Det kommer så oväntat, jag är aldrig beredd, vet inte i förväg när och inte var det händer och det känns lika överrumplande varje gång. Det kan vara helt oväntade saker jag inte kan motstå. Som barn minns jag hur jag öppnade kylskåpet och hittade kall gröt och det var precis det jag ville ha just då.

Det är oftast betydligt bättre mat än glass och numer aldrig gröt men det kan också ibland vara värre. I somras åt jag en liter jordgubbar i bilen. De skulle följa med hem och vara till någon efterrätt enligt ursprungsplanen.

När jag är trött och på hemväg och spänningen är på väg att släppa, då är det värst. Jag har klarat den här resan också, och planeringen räckte inte riktigt ända till slutet. Jag blev inte tillräckligt mätt. Jag tog inte kokosfett i sista kaffekoppen.

Eller vad det nu är.

Någonting händer i alla fall.

När jag sen kommer hem är jag helt slutkörd av den anspänning det varit att klara allt pyssel med maten under resan och då börjar det stora slarvet.

Idag tex har jag inte planerat någonting alls, mer än att vi faktiskt stannade och handlade lite mat på hemvägen. Jag har ingen lunchlåda och jag har inte ätit frukost nu när jag snart åker till jobbigt.

Det är precis som upplagt för en dålig dag.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka