Under min utredning för sömnapné blev jag tillfrågad om jag går på toa nattetid. Svaret blev att jag går ibland, men inte så ofta. Nattskvättning är nämligen vanligt hos dem som har andningsuppehåll under natten.
Logiken lär vara att om man sover väldigt lätt och vaknar ofta (för att andas) så känner man att man är kissnödig och det blir svårare att somna om ifall man inte åtgärdar problemet. Om man sover djupt och inte vaknar till pga andningsuppehåll känner man inte av att man behöver gå upp och då blir nattsömnen ytterligare ett snäpp bättre.
Jag har tidigare vaknat och varit kissnödig men struntat i att gå upp eftersom jag vetat att sätter jag igång den cirkulationsprocessen så är det ännu svårare att somna om.
En sån emaljpotta var vanligt att ha under sängen när jag var barn. Min farmor bodde i Ångermanland och när jag var riktigt liten hade hon utedass. Det blev kallt på vintern
Nu sen jag fick min CPAP sover jag i stort sett hela nätter utan att vakna kissnödig, så frågan var befogad. Jag har hittills bara en gång sen maj tagit av mig masken för att gå på toa under natten. Jag har fortfarande svårt att somna, men jag vaknar inte längre när jag väl sover.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka