Sakta men säkert arbetade jag mig under hösten upp mot vattenytan. Jag jobbade (75%) mer än jag var sjukskriven (25%) och kände mig allt starkare.
Enligt Försäkringskassan får man inte vara nästan frisk, då är man frisk. Alltså drogs min 25%-iga sjukskrivning in trots att läkaren verkligen förstod varför jag behövde den. Jag har sömnapné (andningsstillestånd) och sover dåligt sen mer än 30 år. Därför är det tungt att komma igång på morgonen. Även om jag sover bättre med min CPAP så har nattsömnen varit för kort. Jag har fortfarande svårt att komma till ro och somna och då blir det tungt att komma igång på morgonen. Två timmars extra ledighet på morgonen (25%) gör väldigt mycket. Läkarintyget förlängdes i mitten av november, men det tog ända till julveckan innan jag fick beskedet att det inte gått igenom.
Sista veckan i november hade jag semester och var som vanligt på Friends under hästveckan och det är svårt att klara maten den veckan så jag väntade mig inga underverk. Min son är aktiv i showverksamheten med sitt fyrspann Ponnyexpressen och det innebär att vi flyttar in med hästar och allt redan på tisdagen och sen stannar vi hela veckan och flyttar hem natten mellan söndag och måndag. Vi tar med ett litet kylskåp, men tiden att planera och fylla det under veckan brukar inte finnas.
Jag blev glatt överraskad när kocken i personalmatsalen på bästa sätt tog hand om mig och sonen som också äter LCHF. Han fixade så att vi fick bra mat hela veckan. Var det ”fel på menyn” hade han alltid något undanstoppat som passade oss bättre. En sån serviceminded person glömmer man inte.
Det gjorde att sonen Anton Lundström kunde fokusera på sin uppgift – att flyga bakom sitt lilla fyrspann shetlandshingstar.
Julen och nyårshelgen gick ovanligt bra, inga större utsvävningar och för ovanlighetens skull startade jag ett nyårslöfte 1/1 som jag ska skriva mer om senare.
Hela den här perioden levde jag i någon slags vaccum. Först en lång tid när jag inte visste om jag var sjukskriven eller ej. Sen ett besked från Försäkringskassan som på allvar föreslog att jag skulle säga upp mig från mitt jobb och anmäla mig till Arbetsförmedlingen och få A-kassa om jag inte längre orkade med. Ehhh…. hur tänkte någon här?
Jag hade kvar både semester och komp, så jag behövde inte känna på hur det skulle vara att gå upp på 100% igen efter två års sjukskrivning förrän i januari.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka