Ibland tar jag till mig information utan att granska källa och ibland litar jag helt enkelt på den som skriver/föreläser för den ”brukar ju ha rätt”. Inte lätt.

Stephanie Person förespråkar ”Flax meal” dvs linfrömjöl som bindmedel till frukostpannkakor. Jag reagerade direkt eftersom jag sen länge avstått från linfrön av flera skäl.

Linfrön är rikt på omega-3 som vi behöver men omega-3 från växtriket kan vi inte tillgodgöra oss eftersom det är kortkedjigt ALA medan vi behöver långkedjigt DHA/EPA.

Som omega-3 källa finns det bättre alternativ än linfrön. men gör det verkligen så stor skada om det nu binder bra? När man läser att det bildas gifter (cyanider)  i linfrön som härsknat så tappade jag för länge sen sugen för linfrön och nu undrade jag om jag verkligen skulle börja äta det igen. Jag googlade runt på linfrön och insåg rätt snabbt att skräckpropagandan i Sverige som varnar för linfrön och då i synnerhet de som kommer från Antroposoferna i Järna kommer från Livsmedelsverket och deras råd tror jag ju inte på i andra fall så varför nu? Vilka ekonomiska intressen finns bakom denna antikampanj? De vill ha varningstexter och jag vet inte alls på dessa produkter. De skall framför allt inte ätas annat än hela. Jag orkar inte redogöra för alla diskussioner hit och dit här, istället redogör jag för mitt eget beslut.

Jag har bestämt mig för ett testa linfrömjöl ett tag och det var inte så lätt för det finns inte i Sverige. Alla produkter vi har tillgång till är med skal, hela eller krossade. Eftersom jag sen tidigare IBS-problem vet att jag mår bäst utan linfröskal lät det spännande med mjöl. Till slut fick jag tag i linfrömjöl. Även om det var skal med så beställde jag och när de kom hem siktade jag bort det mesta av skalen så det blev kvar ett fint ljust mjöl. Kilopriset ökade drastiskt, men jag fick det jag önskade till mina frukostpannkakor á la Stephanie Person.

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka