När jag var ny inom LCHF hade vi bland oss en väldigt klok kille som lärde oss nybörjare mycket genom att ge oss bilder så att det var lättare att komma ihåg. En sån bild var att om det var meningen att vi skulle äta nötter och frön hade vi haft näbb. Efter ett tag hade jag glömt varför vi inte skulle äta nötter och frön, men jag har aldrig glömt att jag inte har näbb. Nu efteråt kan jag själv fundera fram varför det är mindre lämpligt med nötter och frön för oss, som förutom att vi inte har näbb också är extra känsliga. Nötter, frön och mandlar är rika på fytinsyra som hindrar upptaget av magnesium, zink och järn. För mig är det extra viktigt med just magnesium och zink och om jag tar det som kosttillskott och sen äter det som hindrar upptaget så känns det lite ologiskt.

Nötter, frön och mandlar är inte heller så kolhydratsnåla som man kan tro när de används flitigt i en del LCHF-sammanhang. Jag har tidigare gjort en lista över det här.

Ett annat skäl att jag avstår är balansen av omegafetter. Jag behöver mycket långkedjigt omega-3 som är antiinflammatoriskt. Det långkedjiga finns i animaliskt fett och i väldigt liten utsträckning om ens alls i vegetabiliskt. Eftersom jag hela tiden måste tänka på mängden mat, så behöver det jag äter vara näringstät mat, dvs ett koncentrat av den näring jag vet att jag verkligen behöver och då är det enkelt att välja bort det som visserligen är ätbart av många olika skäl men som inte är nödvändigt, till förmån för det som jag drar nytta av bättre. Det är grundorsaken till att jag inte så ofta äter nötter och frön.

Sen kommer undantagen. Även om jag har strikta regler för mig själv så gör jag undantag, men då har jag i förväg valt vad jag kan tänka mig för att slippa obehagliga överraskningar. Ett sånt val är Macadamianötter. De är fetare än alla andra nötter och innehåller därför inte lika mycket kolhydrater per näve, men så himla oskyldiga är de inte. Betydligt mer kolhydrater än jag har som normal gräns. Det märks eftersom de är så lätta att överäta. Suget slår till direkt.

Igår åt jag både frukost och lunch tidigare än vanligt och därför blev eftermiddagen väldigt lång. Jag var inte jättehungrig, men kände att det skulle vara bra med något att äta innan resan hem. Jag köpte Macadamianötter i en lösviktspåse i mycket större mängd än jag brukar. Orsaken till det var så enkelt att jag fått ett tips av Stephanie att man kan mala dem och blanda dem med kokosfett för att få ett fettrikt mellanmål. Problemet igår var att när jag började äta så kunde jag inte sluta. Jag åt betydligt mer än jag brukar och just nu vet jag inte exakt hur mycket det var, men jag vet definitivt vad som hände efteråt.

Jag blev helt utslagen, trött och ofokuserad. Så långt från ”keto feeling” man kan komma. I natt vaknade jag 2.00 och hade vansinnigt ont i magen. Jag vred mig i smärtor tills i morse. Hade jag inte vetat vad som hänt hade jag ringt sjukvårdsupplysningen och förmodligen fått rådet att åka in, den nivån på smärta var det.

Hur klok blev jag av den här incidenten? Väldigt klok. Samma sak har hänt med nötter och mandlar för länge sen. Jag trodde jag kunde äta om det var mandel- eller nötbröd, men se det kunde jag inte. Min mage tycker inte om när det blir för mycket. Så länge jag håller mig till ett par nävar Macadamia verkar det vara ok och förmodligen är det samma även med nötter och mandlar dvs att en näve då eller då skulle inte påverka mig lika mycket.

Slutsatsen blir ändå att jag avstår helt och det handlar om den stress jag utsätter mig för även om det är små mängder en annan gång. Nu vet jag att jag inte mår bra av det här i stor mängd och då kan jag gissa att det utlöser den stress jag numer letar även i liten mängd. Jag ska skriva mer om det sen.

 

Tack för att du läste, välkommen tillbaka