Jag väger mig normalt varje morgon när jag är hemma och har inga problem med det. Jag har släppt känslostormarna över uppgång och fall, med- och motgång. För mig känns det tryggt att siffrorna finns där någonstans om jag undrar.

För nytillkomna läsare kan jag berätta att jag har en digital våg som sparar alla siffror i en app. Appen ritar en kurva och jag tittar inte i den särskilt ofta. Jag ser om det är + eller – , siffrorna fladdrar förbi men jag minns dem oftast inte, de är inte så intressanta heller. Jag bryr mig mest om trender och åt vilket håll trendkurvan pekar. Den dagliga kurvan ser oftast ut som en berg-och-dalbana och är inte så mycket att bry sig om.

Jag har under flera perioder anammat ”Våga vägra vågen” inspirerad av dem som anser att man blir stressad och fixerad. Varje gång har slutat med att kläderna krympt i tvätten ovanligt fort.

Nä för mig gäller ”att mäta är att veta”. Allt annat är att likt strutsen stoppa huvudet i sanden. Jag väger ju inte mindre för att jag inte vet och framför allt vet jag att jag gör något fel om trenden ständigt pekar uppåt. Ingen frisk människa, med sunt mat- och dryckesintag och normal rörelseförmåga ökar okontrollerat i vikt. När det ändå händer vill jag vara medveten och försöka förstå vad det beror på.

När trenden tydligt pekar nedåt som den gör just nu, vill jag också veta varför och försöka förstå vad som händer. Tidigare har jag bara surfat på de glada trenderna och trott de ska vara evig, och sen har det lika obegripligt vänt uppåt igen.

Det känns som att jag har något på gång, men jag vågar inte riktigt ropa hej, framtiden får utvisa det. En sak vet jag säkert och det synt tydligt i den här kurvan, jag har åkt på flera bakslag och ändå lyckats få igång viktminskningen efteråt. Det känns som en seger.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka