Jag beställde tid hos en medicinsk lymfterapeut och fick i början av september 2017 min diagnos som mycket riktigt visade att det är lipödem jag har. Diagnoskoden för lipödem ändrades 2017 och det är inte många inom vården som känner till det och därför är det bra om man påpekar det om de man möter fortfarande är skeptiska.

Hämtat från Svenska Ödemförbundets hemsida:

Jag mår varken sämre eller bättre av att ha en diagnos, men jag har fått större förståelse för varför jag måste kämpa mer än många andra och jag ger mig inte när det gäller att ta reda på mer om vad som faktiskt är orsaken och om jag kan göra något åt det. Fettvävnaden anses kroniskt störd och då är det lätt att ge upp och känna att det inte finns något att göra.

Jag tänker så här:

Jag har förutsättningarna för diabetes typ 2, som anses vara en kronisk sjukdom med ett naturalförlopp där man bara blir sämre. Jag var klassad presumptiv prediabetiker 1993 och uttalad pre-diabetiker ca 2004/2005 och borde alltså idag, enligt alla prognoser ha diagnos Diabetes typ 2 och istället är jag inte ens pre-diabetiker så länge jag sköter mig.

Hela min diabetesresa har gjort att jag tappat lite respekt för vård och diagnoser, särskilt de som kallas kroniska. Ja självklart att de är kroniska om jag fortsätter leva som när jag blev sjuk, men om det finns ett sätt att ändra och därmed reversera, då är jag beredd att göra det.

Jag har sett många exempel på kvinnor som genom antiinflammatorisk ketogen kost lyckats minska i det omfång som främst utgörs av lipödem. Om de lyckats pga mindre inflammation så är det orsaker till inflammationerna jag söker.

Jag har varit inne på det tidigare eftersom jag genom mina blodprover från Werlabs vetat att jag har flera inflammationsmarkörer och anat att det kan vara en orsak till utebliven viktminskning. Därför fanns det all anledning att fortsätta detektivarbetet.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka