Nu är det precis ett år sen jag började testa att göra kefir själv.

Jag fick gryn från två helt olika givare och noterade direkt att de luktade och smakade helt olika. Jag höll dem separerade men skötte dem helt lika. Efter ett par veckor var det samma lukt och smak på båda och de hade acklimatiserat sig och förökade sig så att vi till slut var tvungna att bromsa processen genom att ge bort.

När jag fick grynen spolade jag igenom dem under rinnande kallt vatten tills all mjölk från transporten var borta. Jag använder en sil med nylonmaskor istället för plast och metall som på sikt kan skada kefirsvampen med diverse föroreningar. Rostfritt av god stålkvalitet ska också fungera om du inte har en nylonsil. Grynen bor i täckta glasburkar oavsett de står i rumstemperatur för snabbast fermentering, i kyl för långsammare fermentering om man är borta några dagar eller i frysen om jag vill långtidsförvara dem. Aldrig i plastpåsar. Enda gången jag har dem i plastpåsar är vid transport till ny mottagare. I rumstemperatur täcker jag med bomullsduk och gummisnodd för luftningen. I kylskåp använder jag glaskonservburk med tät gummiringspackning. I frysen har jag ett löst lock på glasburken som lyfter om det behövs och tät plastpåse löst omkring.

Till de rena grynen tillsätter jag enbart ”EKO ohomogeniserad lättpastöriserad lantmjölk” (den görs av flera mejerier). Det mest ideala är opastöriserad mjölk. Jag använder vid starten 3-4 dl mjölk till 2 msk gryn. I takt med att grynen växer tillsätter jag mer mjölk vid varje silning . Till slut delar jag grynen för att inte få för mycket kefir.

Jag silar grynen varannan dag, men där får du prova dig fram. Laktosmängden minskar ju längre kefiren fermenterar, syran förändras och vasslemängden varierar. Det är en smaksak, men också vad magen tål.

Silen ska vara precis så grovmaskig att grynen inte kan passera. Både vassle och den tjockare kefiren ska ner genom silen. Jag rör försiktigt runt bland grynen tills all vätska runnit igenom och bara grynen är kvar. Vid längre fermentering kan kefiren ha delat sig i burken. Det gör ingenting. Det blandar man ihop efter silningen. Ju längre fermentering desto tjockare kefir.

Den färdiga kefiren vispas ihop om det behövs och konsumeras helst direkt. Bakteriefloran i kefiren är som bäst direkt och avtar när man kylförvarar den utan tillsatt svamp.

Upp till två veckor har det fungerat att vila grynen i tät glasburk i kylen. Efter vilan spolar jag rent grynen i kallt vatten och börjar om med ny mjölk. Det känns lite unket att smaka efter så lång tid. Vi glömde en burk i kylen under flera månader men svampen var helt frisk och ingen dålig lukt på kefiren efter så lång tid även om vi spolade bort kefiren utan att smaka ändå. ??

För att påskynda fermenteringen använder jag samma glasburk flera gånger innan jag byter till en diskad.

Jag silar i en glasburk från IKEA. Den är lite för hög men passar så bra till silen. Det fungerar bäst när silen hänger fritt över den färdiga kefiren.

Den färdiga kefiren är klar när det är bara gryn kvar

Ny omgång kefir får vila i 48 timmar. Vill jag få kefir varje dag behövs två burkar och sila av växelvis varannan dag.

Dagens ranson med läskande alldeles färsk kefir

När jag fryser kefirsvamp täcker jag dem med mjölk i en liten glasburk med löst lock som lyfter sig om det behövs. Burken med lock står i försluten plastpåse.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka