Back to the roots

Publicerat av

När jag började med kolhydratreducerad kost 2004/2005 fanns inte begreppet LCHF. Det enda som användes var Atkins och den varianten fungerade aldrig för mig. Atkins går ut på att man ska äta max 20 gram kolhydrater per dag och sen tillföra fett så att man ändå blir mätt. Principen känner vi igen fortfarande men sen kom ett MEN och det var att när viktminskningen kommit igång, men efter MAX 2 veckor skulle man öka kolhydratmängden så att man hittade balansen för viktnedgången. Åt man för mycket kolhydrater avtog viktminskningen och åt man för lite gick det för fort. 0,5-0,8 kg per vecka ansågs lagom

Jag hittade aldrig balansen för viktnedgång

Under den här perioden kände jag mig ovanligt misslyckad eftersom jag inte gick ner någonting under de där veckorna. Det var en lång kamp att avstå från ”allt” jag inte fick äta, jag kom från Viktväktarna där ”allt var tillåtet i måttlig mängd” och hade väldigt svårt för själva begränsningen. Jag var bara sugen på mat jag inte fick äta och när de två veckorna hade gått utan resultat var jag fast förvissad om att metoden inte fungerade på mig. Jag visste inget om ketos, sötsug, matintoleranser utan uppfattade Atkins som en metod bland alla andra veckotidningsvarianter.

Dagens reflektion:

Eftersom jag inte visste något av det jag vet idag så åt jag förmodligen (minns inte exakt) mycket ägg eftersom det är så enkelt. Jag minns i alla fall att jag tog med och åt kokta ägg och makrillburkar eftersom det var lätt både att förbereda och att ta med. Det var BANTNING jag höll på med då och det fanns inget tänk alls om näringstät och nyttig mat. Det var ”mammafläsket” som skulle bort kort och gott.

Idag vet jag att just ägg är det som mest bromsar min viktminskning och jag hade mer än gärna avstått dem under de här 13-14 åren om jag bara hade vetat vad de ställer till med.

Dagens fråga:

Finns det någon av er som känner igen sig i mina reflektioner? Är Viktväktarna något ni testat? Testade ni också Atkins? Hur gick det? Var allt fel eller fungerade någonting? Jag är nyfiken eftersom jag vill veta hur det fungerar om man inte har den intolerans mot ägg som just jag har.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka

7 svar på ”Back to the roots”

  1. Suck, jag letar mig fram fortfarande. Har också lipödem, troligtvis lymfödem konstaterat för en månad sen, och skall träffa en Vodder terapist nästa vecka. Min kroppsvolym känns som den krymper, keto och fasta, men det känns som vanligt bra i början och så blir det som grus i maskineriet. Har ökat på med salt, magnesium och vatten, men det känns som det blir tommare bakom fläsksparkdräkten, och under dagen fylls det på av vätska. Grubblar på om mer tester kan ge mer svar. Låter bra att sluta kämpa.

    • Äter du även D vitamin och B12? Brister på dessa två gör att man inte tillgodogör sig Magnesium plus andra ämnen. Jag har stadie ett på lipödem så jag är hjälpt av att hålla mineraler och vitaminer på plats plus kolhydratsreducerat och försöker vara fysisk aktiv varje dag.

  2. Ja visst har jag bantat. Viktväktarna (10% av vikten, sedan var det stop. Jag klarade inte av att räkna och planera; jag gillade inte substituttänket. ”hur gör man Janssons frestelse på viktväktarvis?”). Varannandagsfasta I två veckor (funkade bra för fem kilo). Grötbantning (ett paket med olika fröer man skulle koka gröt på, dela på tre för frukost lunch middag, och smaksätta på olika sätt); funkade också bra för fem kilo. En del andra bantningsmetoder. Och sedan åt jag allmänt fettsnålt; ja fettfobiskt. Ständigt hungrig.
    Så Atkins funderade jag aldrig på att testa; låta bli kolhydrater var farligt, och fett var farligt. (så pass hälsomedveten var jag 🙂 ) Sedan, när vikten var högre än nånsin, så hittade jag ”GI I praktiken”; det lät förtroendeingivande. Och det där med att låta bli bröd och potatis, det skulle bara vara I 2-4 veckor. Bantning. Som tur var hittade jag kolhydrater ifokus och började lära mig något. Det var 2007.
    10 kg första året. Sedan har det varit trögt; ibland lite ner, ofta sakta uppåt. Nu kör jag flerdagarsfasta; det verkar funka. Åtminstone neråt. Om jag skulle klara det battre utan något speciellt livsmedel, det vet jag inte. Borde väl testa; hur man nu gör. Jag har nog hela tiden ätit en hel del ägg; frukostomelett första åren, senare omelet som helgbrunch. Mejerier försöker jag till och från avstå; just nu är kefiren alltför ljuvligt god (get och får är godast).

Kommentarer är stängda.