För mig var Atkins en bantningsmetod bland alla andra. Internet var inte så väldigt väl utbyggt när jag började med kolhydratreducerad kost 2004 och det fanns inte så mycket att söka på. Det fanns en bok på svenska som mamma köpte och den läste jag rätt snabbt och tog några kopior på de nödvändigaste listorna. Atkins var förknippat med listor på den mat man skulle äta och det kändes helt naturligt eftersom det var bantning vi höll på med och Viktväktarna är välkända för alla sina listor. Det är väldigt styrt alltihopa och med det menar jag anpassat för stora mängder av folk som behöver mycket stöd och som inte ska behöva tänka själva. (Skrev jag att jag tänkte amerikanskt? vet inte om det är ok att skriva så, men det är vad jag tänker). Jag följde listorna väldigt slaviskt och med det menar jag att jag verkligen utnyttjade vartenda gram jag fick äta. Det fanns ingen vila alls i det beteendet och inte fick jag resultat, heller,så helt förspillt arbete.
I vilket fall så fungerade inte Atkins för mig (ni som missade varför kan läsa det här) så jag släppte det rätt snabbt. Därför var det så extra roligt att många år senare (2011-2012, 2016) få träffa och prata med dr Atkins sköterska Jacqueline Eberstein. Jackie har tillsammans med sin man varit med på alla de tre karibienkryssningarna som jag varit med på. Jag fick höra hela dr Atkins historia från Jackie som länge var hans närmaste medarbetare och jag förstod rätt snabbt att det inte var så enkelt som jag utgått från att det skulle vara (med hjälp av bok och listor). Jag minns särskilt en kväll när vi satt i en bar ombord och jag verkligen hade chansen att berätta min historia och få ställa alla frågor jag hade och så KUNDE JAG INTE eftersom min engelska är så erbarmerligt dålig. Det bara gick inte. Istället njöt jag av att få lyssna på alla andras samtal och det var betydligt enklare.
Jackie Eberstein föreläste 2011 på Low Carb Cruise
Orsaken att jag vill skriva och berätta är att jag fick en helt annan syn på dr Atkins arbete och nu förstår jag mycket bättre varför han är så dominant fortfarande inom den amerikanska low-carb-rörelsen. Jag har fått omvärdera och kan idag ta till mig mycket av det han lärde ut under sitt långa och aktiva liv.
Det företag som idag kallas Atkins är långt ifrån det arbete dr Atkins själv gjorde. När han dog (av en olycka och inte av kosten som många anser) såldes företaget ut ur familjen och – I say no more. Jag tror inte doktorn själv gillar utvecklingen med alla bars och produkter vi kan köpa med hans namn idag. Nu tror ju inte jag att just mina läsare äter dessa fejkade produkter, men då har jag i alla fall indirekt sagt vad jag själv tycker och står för. (Klartext: Jag skulle aldrig komma på iden att äta dem.)
Jag har skrivit en hel del om det här tidigare, men eftersom bloggen snart fyller 6 år är det många inlägg att leta runt i. Om någon ny läsare ändå är intresserad är det bara att skriva Atkins i sökrutan. Jag har inte varit så konsekvent i taggning och kategorier så söka är lättast.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Jag tänker nu då jag läser ditt inlägg på ViktCoach/Netdoctorn, AnnaAkpan, Mervi och Kolhydratslistan plus våra första två kryssningarna. Tänk så mkt vi har gått igenom innan vi hittade det som funkar för oss. För alltid kommer dessa trevande första åren vara förknippat med oss som var där ifrån början då vi trevade oss fram i denna djungel. Nu kämpar vi vidare och jag med min fuskiga minimage får kämpa hårdare i dagsläget då min kropp förvandlats till ett sugpapper då det gäller kolhydraterna. Men men jag lär mig allteftersom vad och hur jag ska äta så att att det inte syns på vågen då jag trots allt ff mår otroligt bra men tankarna på en reverse finns där ständigt.
Ja hjälp vad mycket vi hunnit med. Jag har alltid för min egen del tyckt oskuret är bäst. Jag har sviter efter kejsarsnitt och det är inget man önskar ogjort eftersom det räddat liv, men med tanke på sviterna förstår jag hur lätt det kan bli fel på ej avsedda funktioner när man gör onaturliga ingrepp
Hej Margaretha! Jag har följt dig troget under många år. Jag har samma problem med att jag inte går ner mer än några få kilon o sen är det stopp. Har läst dina kommentarer om IgG och funderat att kosta på mig ett prov. Min första fundering blev över frukosten: jag har ätit ägg varje frukost sedan lång tid tillbaka. Borde kanske ändra den, men undrar – vad äter man istället? Ska nog utesluta kefiren också!
Trevligt att du är tillbaka med bloggen.
Hälsningar
Gunilla
Hej och tack?
Jag skriver ett inlägg om det
Jo jag vet att LCHF finns på tyska. Delar med mig till vänner och bekanta som kan vara intresserade. Tyvärr inte så många.
I min vänkrets har jag en väninna som prövat Atkins för många år sen. Efter ca en månad gick det inte längre för det var för mycket fett. Vänkretsen vet hur jag äter, LCHF, men vill inte riktigt förstå. De säger att bröd kan man inte vara utan. Nu bor jag i brödlandet nr 1. Tysklands brödsorter är listade i UNESCO, det finns 3000 olika sorter Suck! Man använder smör i alla fall men sparsamt. Måste säga att man blir faktiskt litet asocial i Tyskland med LCHF. Men tillbaka till Atkins så kommer jag ihåg ett program med Larry King, tror jag det var, som talade med en känd amerikansk artist som infört Atkins i sitt hem. ”Bacon och ägg gillar ju alla män till frukost”. Då satt vi där och tänkte att det kan ju inte vara bra med så mycket fett! Detta var säkert på 90-talet. 2007 kom Annika Dahlqvist in i mitt liv och är och kommer att bli där i all framtid.
Många tror att fett ger gallbesvär och därför slutar de. Gallan får fart av fett och gör det den ska (bryter ner fett). Utan fett står gallan still i gallblåsan och bildar grummel och senare sten. Det gör ont att få ut och då får fettet skulden. Äter man fett hela tiden hinner gallan inte grumla till sig.
Vet du att det finns LCHF på tyska numer?
Jag minns Atkins från 90-talet, mamma köpte boken.