Jag har alltid varit intresserad av min hälsa. När jag var yngre gick det mest ut på att motarbeta övervikt och det gick väl så där fram till mina tre graviditeter (1986, 1989, 1993) och sen var det hopplöst. Jag trodde länge att bara man var smal var man frisk.
I takt med att kilona kom för att stanna blev jag allt sjukare i småkrämpor. Inget tillräckligt för att söka läkare. Allt var ju kopplat till min övervikt, så bättre att satsa på viktminskning. Det skulle förmodligen lösa mina hälsoproblem.
Jag har nyss fyllt 63 år och i takt med att åren passerat har krämporna ökat. Fibromyalgi, Diabetes typ 2, diffust sköldkörtelkrångel, utmattningsdepression förutom krångel i rörelseapparaten som artros i knäna, höftledsvärk, ryggbesvär, ont vänster axel och lite annat. Övriga trauman som akuta kejsarsnitt, wiplash i bilolycka, frozen shoulder och vid fall bruten armbåge förbättrar ju inte läget. Senaste diagnosen – lipödem – fick jag sep 2017. Läkarbesöken har varit många och berört en krämpa i taget.
Jag har förmodligen glömt en hel del men det jag räknat upp räcker som bakgrund till varför jag mått dåligt, varit orörlig och varför vi 2006 flyttade från vårt hus med flera trappor. Jag hade problem att ta mig till sovrummet på övervåningen.
Tänk att gå till doktorn med allt detta på listan och tro att man ska få hjälp med allt på en gång. Det är inte precis så landstingsvården fungerar. Där gäller en kroppsdel i taget och man ska vara väldigt sjuk om man ska få hjälp. Mina små åkommor räknas som normala för åldern och något att acceptera som naturligt åldrande.
Funktionsmedicin däremot är något som skiljer sig från vår vanliga vårdapparat. Det är inte fokuserat på alla dessa sjuka tillstånd eller vilka olika diagnoser man har. Istället fokuserar man på orsaker till ohälsa. Vad har gått snett? Vad går att rätta till och vad får det för effekt? Genom olika labtester görs en utredning om vad som gått snett och vad som behövs rättas till.
Funktionsmedicin är relativt nytt i Sverige och bekostas inte av landstingen. Som patient får man betala själv och det blir en kostsam historia, men det är dyrt att vara sjukskriven också vet jag efter drygt två års utmattningsdepression.
I augusti 2017 kom jag till dr Peter Martin på FunMed i Göteborg och där började min resa mot bättre hälsa.
Vill du läsa en intervju om funktionsmedicin med dr Peter Martin så har jag hittat en väldigt bra om du klickar på länken.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Det ska bli intressant att följa dina resultat. Ibland är den enda trösten jag kan ge mig själv att det skulle kunna varit mycket värre om jag INTE gjort allt jag kunnat för att må bättre.
Ja hjälp. Jag vågar inte ens tänka på var jag varit om jag inte ätit LCHF sen 2005 men det har ändå inte räckt hela vägen
”FunMed”…låter ju kul…
Nej, allvarligt talat … jag har ju haft tur. Inga olyckor, inga problem med rörlighet (förutom att vikten begränsar). Men nog skulle jag kunna må bättre, orka mer, tänka bättre. Vanliga vården räknar jag inte med för sådant; de tycker jag mår bra och är ovanligt rörlig för min ålder (?). Och så kan jag förstås gå till viktväktarna, tycker de.
Ja precis så är det. Det finns så många som har det mycket värre