Martina Johansson och jag diskuterar ofta hur vi ska optimera kosten med betoning på hälsa. Vi har väldigt olika förutsättningar i allt möjligt och samtidigt är vi så lika när det gäller vilken mat vi mår bra av och vilka mål med just kosten vi har.

Vi vill äta ketogent och i mitt fall kämpar jag som hybrid. Jag drivs av både glukos och ketoner och får inte den där optimala effekten jag är ute efter.

Mitt fasteblodsocker pendlar mellan 4,7- 5,9 på ketokost och ibland över 7,0 om jag slarvar från den strikta kosten och ”bara äter vanlig LCHF”. Som typ2-diabetiker är det självklart bra värden och ingen diabetessköterska skulle klaga, men det är inte optimalt om man vill leva ketondriven. Då måste man ner under 4,5.

Mina ketoner pendlar mellan 1,3 och 2,2 dvs jag äter tillräckligt bra för att producera ketoner. Jag vill vara mellan 1,7-2,8 nånstans.

Att producera mätbara ketoner räcker inte för att vara helt anpassad till ketodrift, dvs att min huvudsakliga energi kommer från ketoner. I mitt fall är jag en hybrid dvs jag drivs förmodligen av glukos i huvudsak medan jag producerar ketoner. Det innebär i praktiken att jag inte får den där extra kicken som man bara kan få av ketondrift.

Den som känt på att vara riktigt ketoanpassad (keto adapted) vet vad jag menar. Energi från ketoner är något helt annat än glukosdrift. Man känner sig speedad och i mitt fel minst 10 år yngre. Det är där jag vill vara. Förutom energin sover jag bra och vaknar utsövd väldigt mycket tidigare än normalt. Det något förhöjda blodsockret verkar ge rekyleffekter under natten som ger oroligare sömn. Med ketondrift verkar jag sova tryggare på något vis. När jag balanserar runt 4,8 i fasteglukos och inte får alltför höga värden under dygnet, verkar jag vara där, men jag vill gärna ner till 4,5 och få det att stanna stabilt där.

För den som är intresserad av mätningar i blod kan jag säga att jag tycker inte ens det är någon idé att spilla pengar på dyra ketonstickor så länge blodsockret ligger för högt. Är genomsnittsvärdet över 5 testar jag inte ketoner alls. Det är först när det börja ticka neråt mot 4,5 som jag även testar ketonerna.

Det skiljer en vecka på de här fastemätvärdena och under tiden har jag ätit ungefär som vanligt hemma med lite slarv som det alltid blir för mig. Jag klarar inte att vara 100%-ig. Just nu tex hittar jag både smultron och jordgubbar i min trädgård. Jag har också varit borta och ätit flera gånger och det märks direkt. Det är det som är livet. #det_som_inte_finns_hemma_är_det_ingen_risk_att_man_äter

Jag tror att vi som dras med olika former av inflammationer har svårare att anpassa oss till äkta ketodrift, jag tänker mer och mer att vi även kan läsa av inflammationer genom att följa vår blodsockerkurva, för ju friskare jag blir, ju lättare har jag att närma mig 4,5-gränsen. Jag har ett enda mätvärde på 3,8. Då trodde jag det var något fel så jag mätte om med en annan mätare, men det var så lågt. Fråga mig bara inte vad jag gjort innan, för det har jag inte ens själv lyckats klura ut.

Hur gör ni andra? Mäter ni?

Tack för att du läste, välkommen tillbaka