Sommaren är slut och jag summerar allt som hänt. Kan vara dags för ett nytt bloggryck för det händer saker hela tiden som jag gärna delar med mig av.
Jag nådde nästan -15 kg på vågen (sen okt 2017) innan jag gjorde en medveten paus från min väldigt strikta antiinflammatoriska kost. Det var med bävan jag gjorde de första avstegen. Jag har gjort så många viktresor under mitt liv att jag vet hur lätt det är att falla tillbaka och förstöra alltihopa. Det var absolut inte självklart att göra avsteg, men jag gjorde bedömningen att jag ville.
Vi var ute på husbilssemester och för ordningens skull var vågen och blodsockermätaren med. Det är trots allt de som är facit för hur det går. Lyckas jag klara blodsockret någorlunda så brukar även vågen vara snäll och jag vill ju gärna ha mina kurvor för utvärdering
Resan gick genom Dalarna, längs fjällkedjan och över Flatruet till Jämtland. Hela första halvan gick jättebra och sen började vi hälsa på mina släktingar som jag inte träffat på jättelänge. Det var då jag bestämde mig. Jag ville inte ta upp dyrbar tid med att krångla och förklara. Det fick bli som det blev.
När jag börjat kompromissa och upptäckte att det gick ganska bra, ingen märklig explosion och inget större hälsomässigt bakslag så var det alltför lätt att fortsätta även när det inte var nödvändigt. Den ovanligt varma sommaren inbjöd till glass som jag normalt inte ens är så förtjust i. Till en början höll jag mig till finare kvalitetssorbet eftersom komjölk finns på min lista på icke-mat men det dröjde inte länge förrän jag även åt Magnum Dark (med en högst tveksam innehållsförteckning). Förutom glass blev det färskpotatis och lite annat som normalt inte ingår i min individuellt anpassade antiinflammatoriska kost.
Eftersom vi reste genom hjortronlandet var jag ständigt sugen på färska hjortron som är min absoluta favorit sen jag var barn och plockade på myrarna med pappa. Vi lyckades aldrig få tag i enbart färska bär utan jag fick mitt lystmäte genom diverse efterrätter, pannacottor och annat sött ?? och dessvärre gott.
Hur gick det då?
Ja förvånansvärt bra märkligt nog. Det enda som inte fungerade var ketosen. Den sprack direkt och sen var det liksom kört. Jag försökte inte ens.
Jag kollade blodsockret varje morgon och även om det inte var mina bästa värden var det helt ok och inget alarmerande.
När jag är i ketos strävar jag mot ett fasteglukosvärde ner mot 4,5 och försöker hålla mig där. Det är då viktminskningen och framförallt välmåendet är som bäst. Jag känner mig som en Duracellkanin.
När vi kom hem från resan hade medelvärdet på mitt fasteglukos ökat till över 6, vilket är över pre-diabetesgränsen men fortfarande ok för en diabetiker och jag visste varför och hade tillåtit mig det.
Vikten pendlade som vanligt men inga jätteskutt. Jag höll mig inom +-2 kg vilket faktiskt är bättre än jag normalt klarar under resor när jag sköter mig hela tiden.
Totalt sett fortsatte jag minska i vikt under juli månad och jag kände mig ganska nöjd med att både kunne leva lite friare och samtidigt behålla min vad jag tyckte hyfsat goda hälsa.
Det som var mest påtagligt är att min nya setpoint dvs den vikt min kropp verkar tycka är normalvikt, har helt klart sjunkit med minst 12 kg. Oavsett hur tokigt jag åt ibland. Inte alla dagar och inte hela tiden, men tillräckligt för att jag tidigare skulle ha gått upp minst 5 kg och förmodligen mer i vikt.
Jag slutar här och fortsätter senare i ett nytt inlägg.
Ni som redan känner mig har väl redan förstått att det kommer ett enda jättestort MEN…det får räcka som cliffhanger.
