Hemma igen efter en snabbvisit i Göteborg. En enda natt borta. Resor innebär avsteg på många olika områden och det är något jag behöver träna på att hantera. Det första som fallerar är planering av min vanliga mat och sen kommer stora suget och då kan vad som helst hända.

Plus 1,4 kg på vågen är bara en siffra som jag personligen inte bryr mig om längre, men som kan förstöra allt om man inte är medveten om vad som händer. Jag vet så många som säger, med äkta envishet, att de inte klarar av att väga sig. De bär ut vågen eller gömmer den. De klarar inte av besvikelsen. För mig är det precis tvärtom. Jag gillar att analysera vad som händer och ta lärdom av det. Försöka hitta något att ändra på till nästa gång. Eftersom ingen forskning finns att åka snålskjuts på får jag forska på mig själv. n=1 kallas det.

---

Vad gjorde jag den här gången?

• 08:00-12:35 Resa till Göteborg bil/tåg

• 12:45-17:00 Carnivore Crew Elit ?? promenerar, handlar och gör korv under ledning av Göteborgs egen Ketokock.
• 17:30-12:00 Hotellvistelse
• 12:00-13:00 Promenad och kaffe
• 13:00-13:45 Läkarbesök på FunMed
• 13:45-18:25 Irrade runt och letade mat
• 18:29-22:45 Hemresa tåg/bil

• ---

Vad åt jag måndag-tisdag?

• 07:30 Fisk och skirat smör till frukost innan resan
• 11:00 Svart kaffe på tåget
• 15:30 Svart kaffe när vi gjorde korv
• 16:30 100% Carnivore korv och lite opastöriserad ost
• 18:00 Medhavd rostbiff med vitlöksost på hotellet
• 19:00 1 glas vitt torrt vin bara för att jag hade en gratiskupong

Natt

• 08:30 Bacon, lite ost och chark, lite yoghurt och några bär, svart kaffe tisdag hotellfrukost
• 12:30 Svart kaffe före läkarbesöket
• 14:30 1 hamburgare med lite bacon utan tillbehör på Burger King
• 17:30 1 Ceasarsallad utan krutonger med svart kaffe på Espresso House

• 19:00 125 g Macadamia på tåget

• 20:00 1 bit fårost (Manchego) jag hittade i ryggsäcken
• 22:00 En Mozzarella sticks på Max under bilresan hem

• ---

Vad hände?

Det första jag tittar på numer är glukoskurvan. Alltså jag letar inte diabetes, där har jag numer god marginal. Jag letar minimala variationer som får mig att reagera mentalt på olika sätt. Jag satt på tåget och drack bara svart kaffe, inget annat sen frukost, när kurvan började galoppera och sen dök den ner på rött, mitt under korvverkstan blev jag låg. Inte sugen, bara matt. Jag nöjde mig med vatten och en liten skvätt svart kaffe innan det var dags att provsmaka korven, som bestod enbart av animaliska produkter. I princip 0 g kolhydrater.

Frukosten på hotellet talar sitt tydliga språk. Det finns inget mer än vatten och kaffe som jag normalt äter och bacon förstås men det är inte min favorit. Även om jag äter det just på hotell. Ägg avstår jag helt fortfarande, men lite komjölk kan jag tänka mig. Det fick bli lite yoghurt med några bär, ost, chark och bacon. När jag ändå åt komjölk i yoghurten hade jag kunnat äta smör, men tänkte inte på det eftersom jag normalt inte äter vanligt smör.

Alptoppen mellan kl 13-14 var antingen kaffet eller ett stresspåslag under läkarbesöket. Glappet i kurvan är för att jag missade läsa av i tid senare på kvällen. 18:00 kom en ny topp. Kaffet eller maten? Jag har ingen aning. Den sista uppförsbacken var mozzarellasticksen.

Hur påverkar rörelse?

Tja jag vet inte. Jag gick likt en jägare och letade mat i väntan på tåget. Jag har inte gjort nån större tidsmatchning av glukoskurvan mot stegräknaren. Möjligen att promenaden efter läkarbesöket sänkte toppen.

Försök till analys

Måndagen gick bra i huvudet och tankarna. Jag la basen på morgonen med fisk och ordentligt med skirat smör. Det la sig som bomull i magen och jag kände mig aldrig hungrig eller sugen trots att det blev 9 timmar mellan frukost och korvpartyt. När jag var låg under eftermiddagen var det hanterbart, men jag inser efteråt att jag kunnat gjort bättre matval. Jag hade mat i väskan som blev kvar på hotellet.nJag var väl lite exalterad av hela korvfabriken och tänkte inte på mig själv och mina behov av lunch.

Hjärnan förser sig med glukos på egen hand, men till priset av ökat sug och efterföljande rekyl med matthet och först då kommer det stora suget. Det gick bra eftersom jag fick bra mat och var bland förstående vänner.

Tisdagen blev svårare. Det blev en dålig start jämfört med fisk och smör. Glukosvängningarna under dagen gjorde mig labil i humöret. Jag var sur över att det ska vara så svårt att hitta vettig mat. Överallt såg jag stora skyltar om veganmat. Jag blev less och arg och hela tankeverksamheten fick mig att vara väldigt nära att ge upp allting och sätta mig på en snabbmatsrestaurang och äta precis vad som helst. Det var en vansinnig viljekraft att stå emot. Den viljan byggde bara på motivationen jag fått av kunskap. Det blev till slut en torr burgare utan tillbehör och en ännu tristare Caesarsallad. I båda fallen betalade jag för något jag inte ville ha. När jag senare satt på tåget och såg in i Bistron var jag åter oerhört nära att bara strunta i allt. Det var då jag hittade en fårost i väskan. Den osten och en påse Macadamia räddade mig en stund.

Sista biten i bilen på väg hem gick det inte längre. Jag stannade på MAX och hade kunnat köpt vad-som-helst. Det blev en liten Mozzarellasticks, men kunde varit betydligt värre. Jag vet att det var mer mentalt sug än hunger och ändå gick det inte. Det är då kroppen går in i auto-pilot-läge och bara kräver något NU. Hade jag varit hungrig på vanligt sätt hade jag nog valt Max hamburgare i salladsblad.

Slutsats

Tack vare en fet frukost innan avresa klarade jag första dagen rätt ok efter omständigheterna. Det blev jobbigare mot kvällen, men jag klarade av det. Värre var det under andra dagen som började med dålig frukost och uppdämt behov av fett sen dagen innan. Det fanns inget i botten och det påverkade hela dagen och till slut gick bottenproppen ur och jag föll. Tack alla ni i mitt nätverk som lärt mig att man tål att plågas lite. Det har snarare blivit lite spännande att vänta ut och se vad som händer. Det jag tar med mig är att fettet är för mig nödvändigt för att hålla hjärnan lugn. För oss beroendesjuka handlar det inte om hunger. Den kommer och går. Det är något annat som slår slint och då faller man.

Jag måste planera bättre, det går inte att lösa matfrågan längs vägen. Gör man som jag gjorde nu ad Hoc, får man inte gräma sig över +1,4 kg på ett dygn.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka