Under 14 år har jag drömt om att den kost jag tål ska finnas tillgänglig i det offentliga rummet och jag tycker det blir bara svårare.
Att det ska vara möjligt att få äta ”mat utan innehållsförteckning” på offentliga platser. Att slippa vara rädd för att de smugit in något helt onödigt e-nummer jag inte tål.
Att det ska vara möjligt att få äta mat som inte höjer ens blodsocker till sjuka nivåer. Att osötade alternativ blir en självklarhet.
Att det ska vara möjligt att få maten tillredd tillräckligt fet så att sockertrollet håller sig borta. De magra anrättningar som serveras till både barn och vuxna gör en bara ännu mer sugen
Det har jag funderat över på jobbet idag.
Ibland är jag nära att ge upp.
Om ni undrar varför jag verkar uppgiven idag så är jag det.
Jag vill också bli serverad mat på jobbet (skollunch) som alla andra
Jag vill också få eftermiddagsfika
Jag vill också kunna äta en frukt till mellanmål.
Idag såg jag en brun överbliven bananhalva på jobbet (min favorit) och det var tufft att låta bli den. Hade jag ätit den hade det kunnat bli hela fruktskålen.
Förr eller senare skriver jag ett blogginlägg om det, hur det blir om jag faller…
Jo, give att man kunde få tag på den vettiga maten hela tiden – eller alls! Jag jobbar också i skolans värld, men tack och lov kan jag undvika skolluncherna. egen matlåda håller jag mig till, så ansvaret är mitt att se till att den är bra. Och sen alla dessa fikor!
Jag är dålig på matlådor ? behöver skärpa mig
Ann Fernholm hade ett möte med riksdagsmän om socker. Där sa man att målet med sockerkonsumtionen skulle minska till 25 kg per person och år, från 40 kg!
25 kg är ju otroligt mycket! Har jag missuppfattat något?
Innan mitt lchf-liv åt jag definitivt inte ens 25 kg! Mitt lchf-liv numer är minimalt med socker.
Ann Fernholm är fantastisk som visar på problemet .
Om vi räknar om 25 kg blir det 65-79 gram om dagen. Det är ca 20 sockerbitar om dagen om man räknar rent socker. Självklart finns mycket gömt i läsk, saft, kakor och godis.
Men ändå
Det är jättemycket