Just nu är jag inne i något svajigt som påbörjades under Carnivoretestet. För den som inte är helt insatt i Carnivore är all mat man äter animalisk. Veganer äter mat som inte har ögon eller har haft en mamma. Jag äter motsatsen ? dvs bara mat som haft både ögon och mamma. Carnivore är som jag ser det en extrem elimineringskost. Det är lätt att välja eftersom frågeställningen ”mamma?” är så lätt att svara på. Det är lättare än fasta eftersom man får äta sig mätt när man vill. Det är precis lika enkelspårigt som 2004 när jag åt fisk och smör under tre veckor för att hitta vad jag blev sjuk av. Det svajiga består i att hitta en en %-nivå jag trivs med och som fungerar.

100% Carnivore är åtminstone inte i nuvarande utformning min väg att gå. Jag fullföljde 2 stycken 30-dagarsperioder Carnivore med provtagning både före och efter. Den första var 100% Carnivore med ett enda undantag (LCHF-anpassad Mama Mia-supé på Tyrol), den andra perioden var bara 90% Carnivore. Jag gjorde några mindre undantag och hade mycket svårare att få till motivationen. När något inte fungerar perfekt är det svårt att motivera mig. Jag gör inget bara för att någon sagt det om jag känner direkt att det går åt fel håll. Jag gjorde Carnivoretestet enbart för att eliminera inflammation, men om det motverkar min viktminskning eller ger andra mer påtagliga problem utan att ge resultatet vi eftersökte blir jag skeptisk.

Kontentan är i alla fall att min höga sänka (en av många inflammationsmarkörer), det jag initialt sökte funktionsläkare för, inte påverkats alls sen första läkarbesöket september 2017 och inte heller efter första 30-dagarsperioden av Carnivore. När jag gjorde om blodprovet efter den andra, mindre strikta perioden, då hade sänkan äntligen börjat röra sig nedåt. Jag har legat över 30 under alla år jag följt den och nu äntligen var jag nere på 25. Det är ett oerhört stort steg som jag hoppas håller i sig.

---

---

Mitt största problem med att äta Carnivore är att det påverkar humöret negativt. Jag blir lättirriterad, överkänslig och har svårt att kontrollera mig. Tålamodet tryter och jag letar fel istället för att lösa dem. Det blir tydligt att något jag behöver saknas. Jag vet inte exakt vad. Jag äter mig mätt och räknar inga mängder, men blir efter några veckor minst sagt lättirriterad.

Ett stort problem är också att det är osocialt och knepigt att få till om man inte lever väldigt isolerat. Jag åt med vänner på restaurang med förbeställd mat en gång och det kändes verkligen inte bra. Jag kände mig sjuk med en strikt märklig diet.

Från början åt jag kött /fisk utan extra fett. Det går inte. För mig är fettintaget alltid det viktigaste, jag känner mig uttorkad och blir förstoppad utan fett. Att få i sig fettet genom att tugga 50g smör (ghee) per måltid är inte ett enda dugg kul. Jag mixade därför lever med smör och gjorde min levermousse, men det blir också tjatigt. Att få mixa ner det i grönsaker är så mycket godare och lättare att få till variationer.

Ska jag nämna något positivt så är det enkelheten. En köttbit eller lite färs finns alltid hemma. Jag åt även makrill, lite tonfisk och även vildfångad torsk och några skaldjur. Magen blir platt och vikten går neråt med lätthet. Det låter ju som en dröm eller hur? Ja i början var det jättekul och jag tänkte att nu har jag hittat min väg. När jag insåg var humörförändringarna kom ifrån, var det inget svårt val att bryta. Vem vill vara ett monster? Jag säger som jag sagt innan, vikten blir allt mindre viktig.

Som det är just nu mixar jag som jag alltid gjort. Vissa måltider är helt animaliska och när jag vill lägger jag till grönsaker. Fördelen med att göra så är att jag direkt känner om något jag ätit inte var bra. Vitkål var det häromdagen. Det blev ingen bra känsla i magen nu när jag vet hur det kan kännas. Jag testar helst bara en grönsak åt gången för att veta och jag antecknar vilka som fungerar.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka