Det finns sällan genvägar till bättre hälsa. Hälsa köps inte för pengar eller fås i present, man måste göra jobbet själv. Det hjälper inte hur duktig eller påläst man är om man inte själv agerar och gör som man vet är rätt.

2017 visade ett ImuPro IgG-test vilken mat jag visar intolerans mot. Jag strök den maten konsekvent ur min kost och levde på LCHF/ketomat som inte ska öka inflammationer i min kropp.

Största överraskningen var ägg. Jag har varit känslig mot hårdkokta ägg. Ni vet såna där gulan får en grön hinna och rullar iväg om de får chansen, men ägg generellt och så kraftig reaktion, det hade jag aldrig gissat.

Mandel var lättare att acceptera. När bakboomen inom LCHF kom och det blev populärt att använda mandelmjöl som ersättning var jag snabb att testa, men jag fick det aldrig att fungera. Magen strejkade.

Gröna bönor har jag ätit, men inte i större mängder. Saknar inte och det är lätt att peta bort.

Att alla sädesslag, även havre, fanns med på listan gjorde mig inte förvånad. Det var ju det första jag tog bort redan 2004 när jag genom en läkare på VC åt elimineringskost för att fastställa vad mina magbesvär (IBS) kom från.

Komjölk var trist läsning. Jag gillar verkligen mejeriprodukter. 1 visar låg reaktion men finns ändå där, så jag tog bort allt utom smör i hopp om att det skulle räcka.

Parallellt gjorde jag andra tester och det blev tydligt att min tarmhälsa var dålig. Jag hade näringsbrister trots näringsrik mat. Ett exempel är B-vitaminer. Jag är utpräglad köttätare och har sen ungefär år 2000 till stor del ätit lokalproducerat kött, både nöt och fläsk. Ändå har jag brist på vitamin B12. Då är det något fel. Det hjälper inte att peta i sig B-vitamintillskott. Det rinner bara ut i toaletten. Istället fick jag jobba med tarmstärkande kosttillskott för att få bort bakterier och ev svamp. Mitt SIBO-test indikerade bakterier i tunntarmen, som till skillnad mot tjocktarmen ska vara steril. Mina övriga tester (avföring och urin) visade inte svamp, men det kan man ju motarbeta ändå.

Det är ett arbete (åtminstone för en förvirrad person som jag) att göra dessa behandlingar med tillskott. Det är många piller fyra gånger dagligen, flera veckor i sträck. Jag har verkligen försökt hitta ett fungerande system för att göra det lätt och smidigt och ändå har jag ofta missat och har haft piller kvar när veckan varit slut.

 

Ett år senare

När jag började den här resan hade jag under flera år gått med hög sänka (SR) och lite andra inflammationsmarkörer under många år, nu var sänkan fortfarande samma men tex ferritin något bättre.

Jag vägde 15 kg mindre än vid start. Måtten och kläderna visade tydligt att det var de klassiska lipödemområdena som påverkats. 4 storlekar mindre i byxor.

Jag var betydligt rörligare och hade ingen värk. Jag kunde utan problem gå i trappor, dansa flera timmar i sträck och kände mig i bättre form än på länge.

Två år senare

Det är krävande att vara supernoga med maten flera gånger om dagen, varje dag, året runt. Det händer annat i livet än det som kretsar runt mig och min mat. Mitt perfekta lunchställe stängde och jag orkade inte förse mig själv med hemlagad mat 3*7=21 gånger i veckan. Det blev kompromisser under arbetstid. Lunch blev oftast sallader, visserligen med mina specialbehov tillgodosedda, men dessvärre inte ketogent. Det är svårt med fetthalten när det bara finns Lätt-och-lagom och tveksam olivolja. Efter ytterligare en tid smög jag in lite mjölkprodukter i kalla såser och röror, men även ägg i tex majonnäs, bearnaise och annat. Jag har inte varit lika petnoga helt enkelt. Har inte orkat. Med slarvet kommer sötsuget och karusellen snurrar allt fortare.

Tja vad ska man säga? Jag får skylla mig själv och inte bli förvånad när hälsovinsterna backar och till och med uteblir. Vikten har ökat några kg, huden är torrare och jag är mosigare i skallen. Inte lika beslutsam som jag vet att jag kan vara. Kroppen fungerar ändå fortfarande och jag har ingen ledvärk eller känning av fibron.

Vad gör man då?

Ja vad finns för alternativ? Fortsätta så här och rasa alltihopa tills jag behöver ny garderob och sluta dansa? Nä det är väl en dålig idé.

Bättre att ta tag i situationen även om det är tungt.

Det finns inga genvägar och jag kan inte köpa mig fri.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka