Min komjölksintolerans (upptäckt hösten 2017) har lett till att jag känt mig lite osäker. Smör har varit en självklar fettkälla för mig sen jag 2005 började med lågkolhydratkost på allvar. Efter testresultaten har jag experimenterat med alternativa fettkällor med mediokra resultat.

Ägg fanns med på samma intoleranslista som komjölk. Det var en tydlig nivåskillnad där ägg var värst. Jag tog direkt bort alla ägg men behöll till en början smör som enda komjölksprodukt. Lite senare slutade jag även med smör, men fick inte till fettintaget. Det finns ister (gris), talg (nöt), kokos, ankfett och några fler tänkbara men ingen tilltalade mig när det gäller större mängder. Jag försöker alltid äta de fetaste köttalternativen, men oftast behövs extra fett för att balansera upp grönsakerna.

Första steget tillbaka mot smör blev ghee. Jag kokar själv och sparar i glasburkar. Ett paket på 500 g blir oftast 365 g rent fett. Resten får min man som fortfarande äter komjölksprodukter.

Jag klarar inte planeringsmässigt att ha ständig tillgång till ghee, jag äter ofta borta och det är svårt att ta med och hemma tar det slut så fort det finns.

Åter till smör

Den 7 november, för drygt 2 veckor sen gag jag upp och skrev så här till Martina Johansson:

Vi har länge vetat att intaget av fett är viktigt, men att det skulle ge de här resultatet så fort, hade jag inte gissat.

Kontinuerlig glukosmätning – CGM

Ända sen jag 1 september 2018 började mäta glukos dygnet runt har målet varit att sänka nivån och klara ketondrift trots prediabetes. Jag ville veta hur glukoskurvan ser ut, för att hitta vad som egentligen höjer trots att jag ätit lågkolhydratkost under 15 år nu. Enligt alla teorier jag testat borde det fungerat för länge sen.

Det första jag blev helt säker på är att mina fasteförsök (har testat många varianter) ökar kurvan eftersom glukoneogenesen kickar igång direkt. Det blir berg-och-dalbana.

Det andra som varit intressant är hur stor skillnad det är på ”kolhydrater”. Det är hög tid att bryta ner dem mindre komponenter. Att räkna dem i ”gram per dygn” räcker inte. Mer om det senare.

Det tredje jag vill nämna är att jag hittade inte så här långt på en helt kolhydratfri Carnivorekost under 2*30 dgr under våren 2019. Återigen kolhydraternas inverkan är inte lätta att tolka.

---

Innan jag visar mina mätvärden vill jag påminna om att en CGM-sensor sitter fast permanent i huden och mäter glukos kontinuerligt i vävnaden var 15:e minut dygnet runt och att mina blodvärden är oftast något högre än det sensorn visar.

---

Det här är riktigt bra värden för mig som prediabtiker, men jag ville pressa ner ytterligare och visste i teorin att mer fett borde lyckas med det.

Nu börjar det likna något jag gillar. 30 dygns medelvärde varav de 10 senaste med extra smör.

Staplarna visar tydligt att min prediabetes inte ens är gissningsbar bara jag äter vanlig lågkolhydratkost och får rikligt med smör. Jag ligger dygnet runt helt inom förutsättningarna för total ketondrift. Den lilla glukosmängd som finns tillgänglig gör ingen skada.

Som referens en bild på motsvarande blodvärden just den dagen 17 november efter 10 dygn på fri mängd vanligt smör. Klockan går på sommartid.

Sammanfattning

LCHF med fri tillgång till fett sänker mitt medelvärde för glukos dygnet runt. Ingen berg- och dalbana i sikte. Jag behöver vanligt smör för att klara fettmängden och jag tror min komjölksintolerans klarar det så länge jag håller så låg glukoskurva, men det ska jag ta reda på mer om.

Jag har nyss skrivit flera inlägg om ketoner. De kommer på köpet när jag pressar ner glukosvärdet så här långt. De är en fantastisk källa till energi för hjärnan och håller mig både lugn och fokuserad. Det finns inga tankar på återfall just nu, men jag är tillräckligt rutinerad för att veta att fallet alltid är närmare än jag önskar så det gäller att vara på sin vakt och fortsätta äta smör även om det inte känns som att det behövs alla dagar.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka