När året går mot sitt slut finns om inte tid för, så behov av eftertanke. Önskan att möta och umgås med nära och kära. Summera året som varit och blicka framåt mot nya mål.

Att mötas i advents- och juletid innebär stora prövningar för oss som avstår mycket som andra upplever självklart. Det sociala livet är svårt om man vill vara noga med maten. För mig är valet lätt, det sociala är viktigare än att jag sköter mig till 100 %.

Jag har varit däckad av något som bröt ut på mindre än en timme. Jag utsattes för rök från en rökmaskin under en föreställning och kände direkt hur det irriterade långt ner i lungorna. Innan kvällen var slut tappade jag rösten nästan helt . Jag tror det finns ett samband.

På samma sätt ser jag numer ofta samband mellan olika vardagliga och ofta väldigt vanliga krämpor och maten jag ätit eller inte ätit. Ibland är det något icke önskvärt jag fått i mig, men lika ofta är det något jag behöver och som jag inte fått i mig alls eller i tillräcklig mängd.

Det är ett detektivarbete svårt att klara att få ordning på allt. Reaktionen på mat jag äter kan komma flera dagar efteråt och det jag inte får i mig kan ta ännu längre tid. Enda sättet att ha en chans att veta är att anteckna och där är jag dålig, urdålig helt enkelt. Jag skulle förmodligen upptäcka mycket fortare om jag vore konsekvent i mitt noterande.

Jag har testat så många olika varianter. Digitalt och på papper. I kalendrar och i löptext. Med och utan påminnelser. Allt fungerar ett tag och sen händer något som innebär stopp och sen kommer jag inte igång igen förrän något händer och jag blir påmind. Det är så mycket värt att kunna backa och se vad som hänt. Både när det fungerar och inte fungerar. Jag har en tendens att inte skriva när det fungerar, för då vet jag ju hur jag ska göra. . . tills det inte fungerar. Då har jag inget att gå tillbaka till. När det inte fungerar är det ju ingen idé att skriva för då vet jag redan att det inte fungerar. . . Ja ni hör, bara svepskäl. Bäst är att skriva hela tiden oavsett.

Vad skriver jag?

Mat är viktigt. Jag mäter inte och väger det jag äter jag skriver löptext med få ord. Fläskkarré m broccolimos betyder smör i, broccoli betyder smör bredvid. U.f betyder utan fett dvs fanns inget fett tillgängligt. Det måste vara enkelt, men begripligt.

Sömn är viktigt som visar många samband och den mäter jag och sparar digitalt på flera sätt. I loggboken skriver jag bara någon symbol som visar om det är avvikande ???. Extra trött/pigg osv

Morgontidningen ? dvs toa är viktig. +++ ++ ++ 0 räcker, kanske något mer om det avviker eller är onormalt.

Stress är svårt att formulera i ord, men någon rad om vad som fyller min dag. Symboler och färgpennor är bra. Jobbar mycket med det. ? ?

Social stimulans är viktigt. Att träffa vänner och prata och inte bara chatta. Det är så mycket i kommunikation som inte går att ersätta med verkliga möten. Enskilt eller i grupp. Båda behövs.

Pricklistor för återkommande rutiner. Det här är nytt för mig men numer nödvändigt. Jag har varit van att leda stora projekt med allt i huvudet och med åldern har jag insett att det inte fungerar längre. Från början försökte jag skärpa mig, men nu har jag gett upp. Det får bli listor. Det avlastar hjärnan och blir mindre stressigt.

Väder har jag aldrig skrivit, men ska börja för att se hur mycket jag påverkas. Jag misstänker efter den här hösten att det kan finnas något ytterligare att förstå.

Ny kalender

För att hålla reda på alla parametrar som påverkar hälsan försöker jag skriva dagbok eller snarare loggbok. Små anteckningar varje dag, helst flera gånger dagligen, med syfte att se mönster. Här finns mycket att utveckla och jag behöver ge mig själv hjälpmedel. Det är ingen idé att ens tänka tanken att jag ska minnas. 2020 blir året då jag testar en ny personligt utformad papperskalender.

Det finns plats både för dagliga noteringar och mer långsiktiga mål att planera och utvärdera.

Målbild

2020 är året när jag fyller 65 år, målet för den här bloggen när jag startade. Jag såg framför mig hur jag som pensionär skulle vara frisk och rörlig med möjlighet att njuta av tillvaron utan begränsningar kopplade till hälsan.

Nu är det bara 5 månader kvar och jag är sen länge både rörligare och fortfarande helt medicinfri. So far Mission completed.

Om jag i december 2020 har en välfylld kalender att bläddra tillbaka i när jag summerar året som gott lovar jag att känna mig nöjd.

Om status för hälsan är samma eller ännu bättre än nu kommer jag vara väldigt nöjd. ❤️

Du är välkommen att följa med på den resan. Jag fortsätter skriva så länge jag har något att skriva om och enligt plan bör jag få mer tid.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag alla läsare

Tack för att du läste, välkommen tillbaka