Det finns få saker jag tänker så lite på som andningen när den fungerar. Annat blir det när den krånglar.

Andas bör man annars dör man.

---

Vid 60 års ålder hade jag ingen aning om hur dålig andning jag tydligen har. Ingen har under mitt liv nämnt något som gjort att jag skulle misstänka det. Nu efteråt kan jag se en röd tråd genom livet som förklarar en del om min fysiska kondition, men jag förstår också att det även påverkat hela hälsan betydligt mer än jag förstått. Förändringen kom i maj 2016 när jag varit sjukskriven en längre tid med ytterst luddig förklaring. Jag bara orkade inte leva mitt vanliga liv just då. Hela den perioden finns att läsa med början här.

I maj 2016 började jag efter en lång utredning sova med CPAP och det innebär att jag får andningshjälp som förhindrar mina andningsuppehåll och jag sover sen dess väldigt mycket bättre och vaknar för det mesta utvilad. Det är så stor skillnad och ändå glömmer jag ofta bort hur det var innan.

---

För er som inte läst den här historien tidigare så är jag alltså ingen typisk snarkare och andningsuppehållen upptäcktes av att jag hösten 2015 fick göra en dygnsmätning av blodtrycket som visade att jag hade högst blodtryck nattetid istället för tvärtom som är det normala. Det blev sömnutredning av det.

---

Det händer ibland att jag sover utan CPAP enstaka nätter, eller delar av nätter och när morgonen äntligen kommer då vet jag hur det var innan. När varje natt var sån. Den tog aldrig slut och jag tyckte varje morgon att jag inte ens somnat. Sömnapné fungerar så att man kvävs inte, utan vaknar och börjar andas och somnar sen om igen. Det blir väldigt oroligt att hålla på så 14 gånger i timmen eller mer. Numer är det normala att jag sover ”klubbad” och vaknar utsövd. Någon enstaka vakenperiod kan jag ha, men det händer inte längre varje natt.

Efter jag fick min CPAP har jag varit särskilt intresserad av andning och förstått att jag även dagtid inte andas ordentligt. Så fort det kör ihop sig runt mig slutar jag andas och håller andan. Jag har gått på föreläsningar med olika föreläsare och jag har läst det jag har hittat. När jag lyssnar av allmänt intresse på något är det lättare att tro att jag förstått, men när jag vet att jag har ett problem att försöka ändra på är det svårare och jag förstår inte helt hur jag ska göra. Därför kändes det så bra de gånger jag fått hjälp och fått förstå handgripligt hur det ska vara för att andningen ska bli rätt.

Jag är lite lagom idrottsintresserad och när jag ser reportage och läser artiklar om elitidrottarnas syreupptag förstår jag precis varför jag inte platsade under skolans idrottstimmar. Jag fick panik rätt ofta när olika rörelser skulle utföras och med den kunskap jag har idag förstår jag vilken syrebrist det blev när jag helt enkelt inte andades. Det skapade så klart stress och jag utvecklade en teknik att slippa obehaget dvs slippa skolidrotten. Den skräcken sitter i än, men jag arbetar på det.

Nu gäller det att göra allt jag vet att jag ska göra för att andas rätt och hur man kommer dithän att jag också gör det, får jag fundera vidare på. I mitt fall hjälper inte nyårslöften. Pipen i telefonen börjar bli många och pricka av i kalendern att jag andats kanske känns lite märkligt.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka