Jag känner till två olika former av sömnapné. Obstruktiv sömnapné och central sömnapné. Den obstruktiva är den mest vanliga och innebär fysiska andningshinder. Central sömnapné innebär en total eller partiell minskning av nervimpulser till andningsmusklerna under tiden man sover.
Jag har läst på en hel del om sömnapné sen jag fick kännedom om min egen. Ändå lär jag mig nytt. Det märker jag särskilt när jag läser om mina gamla inlägg.
Obstruktiv sömnapné (OSA) karakteriseras av repetitiva andningsstörningar orsakade av partiell eller komplett obstruktion (hinder) av den övre andningsvägen under sömn. Andningsstörningarna leder i sin tur till korta sömnavbrott med en fragmenterad nattsömn som följd. Övervikt är den vanligaste riskfaktorn för OSA hos vuxna. Sömnapné är mycket vanligt förekommande och associeras med ökad förekomst av kardiovaskulär och metabol sjuklighet.
Central sömnapné innebär en total eller partiell minskning av nervimpulser till andningsmusklerna under tiden man sover. Detta leder till att andningsflödet upphör helt (apné) eller delvis (hypopné) i minst 10 sekunder. Vid central sömnapné ses inga, eller minskade, inandningsförsök i samband med apnéerna till skillnad från obstruktiv sömnapné där ett ökat andningsarbete förekommer i samband med apnéen.
Prevalensen av central sömnapné i vuxen befolkning är mycket lägre än den för obstruktiv sömnapné. Cirka 1 % har central sömnapné. Jämfört med obstruktiva sömnapnoiker så har individer med central sömnapné:
- Högre ålder (räknas 64 år?)
- Lägre BMI (knappast jag)
- Oftare manligt kön (definitivt inte jag)
Källa: Internetmedicin.se
När jag var på sömnkliniken för utprovning av CPAP 2016 sa de att man behöver inte ha hinder i andningsvägarna (fetma) för att få andningsuppehåll (apnéer). Alla utom jag i min grupp var både långa och smala och inte kort och tjock som jag är. Jag tänkte inte mer på det då. Det kändes rätt självklart vilken typ jag själv tillhörde, den obstruktiva, även om jag inte snarkar. Nu efteråt har jag förstått att vår grupp hade centrala apnéer. Jag fick nyligen tips om ett program som läser av minneskortet till min CPAP. Där finns varje andetag och varje apné som maskinen hanterat sen maj 2016. Jag kan själv se att det handlar om centrala apnéer.
När jag senare under 2017-2018 var på flera olika föreläsningar om andning och senare på ett träningsbesök hos Anders Lönerot i Arboga sa han något oväntat: ”Du slutar ju andas medan vi pratar”. Jag tyckte det lät märkligt. Sluta andas förknippar jag med stress eller ansträngning och jag kände mig kollugn och trygg, sittande på en stol. Så här i efterhand var det en tydlig indikation på att min andning fungerar dåligt både dag- och nattetid.
Att nervimpulserna för andning inte fungerar känns inte så bra. Andningen ska fungera automatiskt utan att jag ska behöva fundera. Nu när den inte gör det tänker jag så klart över vad mer jag kan göra än att göra alla de övningar jag fått. Eftersom jag sällan nöjer mig med info från en källa, får jag ibland motstridiga råd och måste välja eller göra båda.
Det jag tänker mest på är vad mer som inte fungerar i hjärnan. Om uteblivna andningsimpulser beror på plack kan ju fler av hjärnans funktioner helt sluta fungera eller fungera sämre. Minnesfunktioner är det jag tänker mest på och kommer att återkomma till.
