Nu känner jag mig oerhört påverkad av antibiotikakuren. Nuförtiden verkar 10 dagar vara en lång kur och jag är inte ens halvvägs.

Är det något jag lärt mig under de snart 8 år jag bloggat, så är det att repetition fungerar och behövs. Jag får nya läsare hela tiden, tappar några som ibland återkommer senare och så ibland pikar av tillfälliga besökare. Just nu är det en pik i min bloggstatistik för att jag och Martina Johansson visat våra glukosmätningar på Instagram. Ni som kommer därifrån hamnar mitt i min antibiotikabehandling av gammal och tidigare obehandlad Borrelia. Det kan ju bli lite förvirrande.

Jag läser så klart i ett par olika Facebookgrupper om Borrelia nuförtiden och det är skrämmande och intressant samtidigt. Skrämmande om allt som upplevs har sin orsak i den sjukdom jag själv just nu har och intressant därför att jag tycker mig förstå att det finns många kunniga som verkligen förstått vad som gäller. Det är också precis som överallt annars en övertro till att ”vården” ska lösa alla problem genom att tillhandahålla helst ett piller. Viljan till egeninsats är genomgående låg.

De jag tror är kunniga förordar lång behandling med Doxyferm, men att det är svårt att få läkarna att skriva ut det. Jag har fått precis det och är därför mer än nöjd, så nu försöker jag härda ut eftersom jag blir alltmer påverkad.

Det finns också alternativa metoder som jag läser om med lika stort intresse, men där är det än så länge svårare för mig att bli övertygad, trots att det egentligen är något jag brinner för.

Bakterien som förorsakar Borrelia är en Spiroket. Inget jag behövt höra talas om tidigare i mitt liv, men den kan tydligen gömma sig och vara passiv länge och därför är det viktigt med både rätt och långvarig behandling. En helt ny värld för mig, som jag gärna avstått från att besöka.

Mitt största problem just nu är att jag inte vet hur länge jag varit smittad. Det kan vara betydligt längre än fästingen jag fick hjälp med i april 2019 eftersom jag haft ett par innan dess som jag plockat själv. Jag har efter några av dem haft de klassiska röda ringarna som ofta beskrivs och jag har varit på vårdcentral och visat upp, men utan att de åtgärdat dem med antibiotika.

Ett i sammanhanget mindre problem är att jag mår nu efter snart 10 dagars behandling med Doxyferm morgon och kväll, förfärligt illa av medicinen. Tack vare alla ”kloka personer” jag läst inlägg av förstår jag det nödvändiga i att härda ut, men det blir skönt när det är över.

Vad vore vi utan internet? Det moderna Folkuniversitetet.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka