Jag är inte specialist på Paleo Medicinas kostvariant PKD, även om jag läst på. Jag är inte heller medicinskt utbildad som de är. MEN jag har lång erfarenhet av att äta mig frisk på ketogen mat och jag lär mig mer och mer för varje år vad som fungerar på mig

Det jag vet helt säkert är att jag mår bäst ju mer enformigt jag äter. Det eliminerar risken att jag äter något jag inte tål och som på sikt gör mig sämre igen. Tricket är bara att den mat jag väljer är tillräckligt bra och därför föll jag för PKD när jag fick det förklarat. Det är som gjort för mig, eftersom det i princip är så jag äter när jag får välja själv och har orken att fixa till det. Nu under min sjukdomsperiod blev det inte så. Jag orkade helt enkelt inte genomföra det.

Tidigare skrev jag om hur jag beräknar mängden animaliskt protein och nu vill jag lägga till att det är viktigt att det är rent kött. Inte en massa tillsatser som det normalt är i charkuterier för att de ska bli hållbara. Har man tur och hittar riktigt fint mathantverk så kan det finnas utan alla e-nummer. Annars är det naturellt kött som gäller. Färskt eller fruset. Vi vill inte äta några gifter, som ställer till mer elände. Jag kallar det ”säkra före det osäkra”. Det är så mycket runt mathantering vi inte vet.

Varje måltid i PKD innehåller protein eftersom det är alla cellers byggstenar. Knepet är att tillföra rätt mängd, så det inte blir ett överskott. För mig verkar ketonerna visa om det är rätt mängd. När jag äter för mycket protein sjunker ketonerna, även om det inte är kolhydrater i maten. Äter jag för lite protein stiger ketonerna och det har jag lärt mig signalerar svält. Äter jag för lite fett sjunker också ketonerna. Fastar jag blir det ketoner, men inte på samma sätt. Fasteketonerna, de jag kallar svältketoner, verkar väldigt flyktiga. De är mer som ett tillfälligt raketbränsle som gör mig speedad. De ketoner jag bildar genom att äta rätt känns mer stabila och inte lika flyktiga. Jag har ingen som helst aning vad som är den verkliga skillnaden. Det är bara min absoluta känsla som stärkts ytterligare efter 8 år med blodketonmätare. Jag får väl göra som jag brukar och ropa på Martina Johansson och fråga om jag bara inbillar mig?

Protein har varit det lättaste med PKD eftersom jag är van vid de rekommenderade mängderna och redan helst äter ren mat.

Fettmängden utan smör/ghee blev som jag befarade en utmaning. Jag tillsatte renderad talg i mina märg- och leverbiffar till %-satsen stämde och började som planerat med en leverfärsbiff till frukost. Med bara salt i var det inte någon kulinarisk läckerhet, men ätbart och mättande, väldigt mättande.

När klockan var lunch var jag inte ett dugg varken hungrig eller sugen, men under eftermiddagen åt jag ändå nästa biff, den med nötfärs och märg (lite talg i den också för att få till ”pocenten”). Jag åt efter klockan, inte hungern. När jag kom hem skulle vi grilla varsin köttbit och se då var det stopp. Och då menar jag STOPP. Jag förmådde inte äta en tugga till den dagen.

Jag mådde illa hela kvällen och fick ont i korsryggen så jag inte kunde sitta, inte ligga och inte stå. Jag hade panikhög puls. Natten blev ett eldorado av sånt som inte lämpar sig i text. Sammanfattningen blev att jag var tom, helt TOM.

På morgonen andra projektdagen var jag på väg att ge upp. Ingen kunde få mig att äta ytterligare en leverbiff med talg. Då var det tur att jag är en flexibel typ. Jag hade ren, hyfsat fet nötfärs tillgänglig från vårt köp hos bonde och gjorde en burgare med minimal mängd av Jureskogs talg som jag ätit sen tidigare. Den är doft och smakfri.

Dag 2 blev det ingen lunch. Det finns inga instruktioner om antal mål eller mattider, men jag vet sen länge att frukost är viktigt för mig och hellre tidig middag än lunch om jag går ner på två mål. Tre mål är optimalt. Ingen mat efter 18:00 är målet, men ibland blir det senare.

Dag 3 testade jag en nötfärsburgare helt utan tillsatt fett till lunch (vi köper LCHF-styckat kött med extra fet färs) och det fungerade.

MEN nu kommer fusket, redan dag 3. Jag återinförde smör (inte ens ghee) och tog bort all talg. Det var helt nödvändigt. Jag hade fått bryta annars. I nästa inlägg ska jag beskriva mer om vad som hände de här första dagarna. Det blev en vändpunkt för mig.

---

Hur långt är jag beredd att gå?

---

Tack för att du läste, välkommen tillbaka