Under hela mitt liv har jag varit väldigt luststyrd. Tycker jag något är roligt kan jag lägga ner själ och hjärta och vid motsatsen går det trögt och prokrastinering blir en stark egenskap.
Ingemar Stenmark sa under sin storhetstid ”Det är inte lönt att förklara för den som inte begriper (översatt till svenska)”. Det stämmer bra. Den som inte förstår varför somliga inte bara gör, vissa viktiga saker, är det inte lönt att förklara. Den som förstår, den förstår och så blir vi själsfränder.
En av de stora fördelarna med pensionärslivet är att jag får vara luststyrd. Jag kan vakna på morgonen till en tom almanacka och bara göra det jag känner för i stunden. Det är en fantastisk upplevelse och jag blir väldigt produktiv. En känsla jag saknat.
I höstas gjorde maken och jag varsitt DNA-test. Det var för att titta på hälsomarkörer i ett sammanhang jag är med i. På köpet fick vi tillgång till släktforskning dvs vilka personer i hela världen som också testat sig och som vi delar DNA med.
Genetik
Sen dess har jag två helt nya intressen som tar mycket av min tid. Jag försöker lära mig mer om hur jag via DNA-filen kan läsa ut olika genetiska förutsättningar och försöker framförallt lära mig mer om epigenetik. Det är ett ämne som aldrig tar slut och jag kommer nog aldrig lessna på att lära mig mer. Det är svårt och jag gör bara lite i taget.
Släktforskning med DNA
I början brydde jag mig inte så mycket om släktforskningen, det är makens stora intresse och han rotar i båda våra släkter för sin egen och barnens skull. Våra föräldrar har upp till 50 kusiner var så det finns lite att leta i. Något dygn efter att DNA-filen registrerats dök det upp matchningar i mailen och den första jag testade sanningshalten i var en tremänning (syssling) 3,5 mil från där jag bor och 55 mil från våra gemensamma rötter. Jag kände hennes farmor och farfar väl, men på grund av åldersskillnad tror jag, umgicks inte våra pappor så mycket som de kusiner de var. Det blev en trevlig bekantskap på distans så här i pandemitider. Jag skulle kunna bre ut mig mycket om släktforskningen, men det hör väl inte riktigt till den här bloggens tema, men en sak är säker. Vi har genom gentestet hittat släktingar både i nutid och genom att söka bakåt i databaser (jag är på 1400-talet i vissa grenar) hittat hur vi själva är släkt med olika storheter och det ger stor ödmjukhet inför hur mycket hemligheter generna bär på generation efter generation under århundraden. Jag blir lika fascinerad varje gång det blir träff. Jag har hört och läst om det tidigare i olika sammanhang, men inte själv förstått hur det fungerar.
