Jag känner mig både som pionjär och veteran i Sveriges ketovärld och samtidigt som nybörjare. Det är väldigt roligt att sitta på skolbänken och ha Martina Johansson, vår största ketoexpert som lärare.
Martina Johansson skrev nyligen ett så bra blogginlägg om De olika nivåerna av ketoadaptering. Det inlägget beskriver vad vi på Martinas ketokurs håller på med. Vi arbetar på att avancera till det hon kallar Pro keto dvs full ketonförbränning. Det är tuffa siffror att uppnå på egen hand för en typ2-diabetiker som jag. Själv har jag bara nosat på Pro keto tidigare. Jag har ofta och länge varit i Normal keto, men mesta tiden för mig har helt klart varit i Lazy keto. Jag skriver redan nu: ta inte mina måttintervall som exakta. Jag har lärt mig lite andra siffror än de Martina skriver och jag har numer svårt att lära om. Det jag tycker var så bra med Martinas inlägg var att hon satte så bra namn på intervallen och beskrev vad de innebär.
| Ketosens olika stadier | Blodglukos (mmol/l) | Blodketoner (mmol/l) |
| Lazy keto | 4,5-5,5 | 0,5-1,4 |
| Normal keto | 4,0-4,5 | 1,5-3,0 |
| Pro keto | < 4,0 | > 3,0 |
Min egen ketogena resa
Det intervall Martina Johansson kallar Lazy keto var när jag började 2012 ett förstadium till ”äkta ketos” dvs på väg till målet, men inte nog i sig själv. Jag minns hur jag länge kämpade i det där förstadiet och aldrig kom längre, för jag visste inte (mer än att fasta helt) vad som styrde och ingen fanns då som kunde förklara. Jag hade redan ätit Low Carb under 7 år och varit helt övertygad om att jag var i ketos eftersom jag ständigt ”kissade lila” på urinstickorna. Det var en chock när jag första gången mätte i blod och insåg att jag inte ens var i närheten. Jag kände mig ”lurad” på något vis, men fick ändå en förklaring till varför det inte fungerade som jag ville. Idag vet jag bättre och känner mig långa perioder (mesta delen av tiden) helt nöjd med lazy, det kräver ingen ansträngning. Det är min normalkost. Jag blåser bara för att veta att det finns några ketoner och håller koll på blodsockret eftersom jag lever med en diabetes typ2-varning.
Normal keto är jag väldigt väl bekant med. Det kräver mer planering och bättre koll på mätvärden, men det är inte längre svårt för mig att nå. Det bästa med det tillståndet är känslan av att vara en Duracellkanin. Energin är enormt åtråvärd i perioder av lazy keto. I normalketotillståndet förstår jag inte varför jag någonsin lämnar det. Den enda nackdelen är att det är svårt att klara utan att bli osocial. Det finns ingen förståelse i samhället. Att vara vegeterian eller till och med vegan är mycket lättare, då förstår omgivningen vad det handlar om. Jag är inte längre så nördig att jag avstår från allt socialt ätande för att behålla nivån på ketoner. I det här tillståndet är det fullt möjligt att vara hybrid, dvs drivas av både glukos och ketoner.
Pro keto blir helt nytt för mig om jag når dit, så det blir spännande. 2012 varnade Jeff Volek för så höga ketoner, eftersom det signalerar svält. Jag har därför bromsat de gånger jag varit där och nosat. Under den här kursen är det dit vi strävar. Vi är halvvägs i tiden nu och jag har en bra bit kvar. Fokus är inte på ketoner utan att få ner blodglukos så långt som krävs och det är en utmaning för mig. Just nu är jag jättenöjd med att vara stadigt under 4,5 i fastevärde. Jag har nosat på höga ketonvärden, men det är inte stabilt så länge glukosvärdet är för högt.
Eftersom jag började den här bloggperioden med att beskriva mitt ”avhopp” från lågkolhydratkosten (i verkligheten var det inte mer än 20% av det jag åt som kom från annat håll än LCHF), känns det roligt att nu få berätta att jag hoppat på tåget igen och är nöjd med det. Stickspåret var både skönt, behövligt och avkopplande. Men någon duracellkanin var jag inte och i längden saknade jag det. Med Martinas nya definition var jag i Lazy ketos ända till 23/12 2020 (jag blåste lite ketoner på morgonen) och spårade ur helt över jul och fram till nyår. En vecka totalt alltså, då kollade jag ingenting alls, bara åt det som föll mig in (en halv gratis Alladinask från ICA bla). 1/1 på morgonen blåste jag NOLL. Det minns jag inte senast jag gjorde.
Stort tack till Martina för att du lyfte upp mig på banan igen. Det där med tester får vi spara tills det här projektet är i hamn. Ingenting går att jämföra med Duracellkaninen
