Måndagmorgnar är alltid utmanande. Det är då jag normalt startar nya projekt. Ett blankt kalenderuppslag är utmanande. Dessvärre går veckorna så fort att det känns som att måndagarna kommer för ofta. Jag hinner inte med mina egna projekt.
Årets sex första veckor gick jag på kurs och det var en bra start jag rekommenderar oavsett vilken kurs det gäller. Jag gillar känslan av att ha en uppgift att både fullfölja och få kommenterad. Med tanke på hur priviligierad jag alltid är som får support av flera proffs så var det ändå speciellt att logga och redovisa allt i minsta detalj.
- Vad har jag lärt mig?
- Jag äter för lite
- Hur går jag vidare?
- Äter mer
- Hur går det till?
- Planerar bättre
Tänk om det vore så enkelt. Tittar jag krasst på den konversationen med mig själv så inser jag att det är så jag alltid försökt lösa mina problem och har jag kommit någonvart? Nä! Var det då en bra metod? Knappast. Finns det någon bättre metod? Ja det är vad jag funderar över just nu. Som pensionär har jag tid att fundera och bara tänka på mig själv och varför jag agerar som jag gör istället för att hitta lösningar i fel ände. Det är väl bättre att hitta orsak till problemen och eliminera dem, än att lösa problemen tillfälligt?
Det kräver en del grubbel men det har aldrig skrämt mig tidigare.
Just nu mår jag väldigt bra, jag är pigg och frisk och bara lite less på alla pandemirestriktioner, men det är jag väl inte ensam om?
