Min väg till hälsa är som en trestegsraket. Numer vet jag att det absolut viktigaste är sömnen. Fungerar inte den behöver jag inte kämpa med resten. Nu har jag redan skrivit mycket om sömn senaste tiden, så det är dags för något annat.

Långt innan jag förstod hur viktig sömnen verkligen är, insåg jag att hur magen fungerar är oerhört centralt. Jag har skrivit många inlägg om det och eftersom vi inte är fostrade att ”snacka skit” har jag kallat det jag helst gör varje morgon för morgontidningen. Ni som missat kan söka på det. Om jag idag skall rangordna sömn och morgontidningen så kommer numer sömnen först. Den lägger grunden för att magen sköter sig. Det är mycket som händer i kroppen medan vi sover. Allt det där vi inte kan påverka. Peristaltiken hör dit, dvs hur tömningssystemet fungerar rent motoriskt. Ett helautomatiskt förflyttningssystem i tarmarna som likt andning och hjärtslag hör till det som faktiskt får oss att överleva.

Vad händer då om det slutar fungera? Jo det blir förstoppning och jag har under mitt liv varit med om rejäla resor där det varit nära katastrof. Det har då inte handlat om vad jag ätit. Stress (i ett fall skräck) har stängt av systemet och jag har hamnat i sjukvården som hjälpt mig, med och utan ambulans.

Vad händer med den som är totalt förstoppad och kommer till sjukvården? Första gången (under resa utomlands 1979) lavemang och andra gången på en Stockholmsakutmottagning (mindre än fem år sen) fick jag maxdos Movicol under 48 timmar (3 påsar i taget 6 ggr). Det generella rådet är att äta mer fibrer och att dricka mycket. Toppenbra råd för dem det hjälper, men jag åt förmodligen sönder min tarm av alla extra fibrer jag tvingade i mig under de följande 25 åren. Jag tänker mig sandpapper längs de fram tills dess luddiga fina vävnaderna. Kanske någon nickar igenkännande till Bran Flakes, fullkorn, Falu rågrut och annat liknande. Jag bar hem bärkassar från Apoteket med Lunelax och Visiblin, för det skulle vara rejält sa den som skrev ut recepten.

Vad hände när jag började tänka själv i början av 2005 med hjälp av LCHF-pionjären Skaldeman? Jag uteslöt samtliga vassa fibrer och åt fett istället och tarmarna blev både friska och glada (jag har gjort både gastro-. och koloskopi och vet att de blev friska trots gamla tarmfickor jag får leva med). Trots det har jag haft problem till och från och uteslutit allt fler livsmedel för att klara mig hyfsat. Jag har även testat olika naturliga hjälpmedel (salt och andra mineraler, olika teer osv) och ibland fått ta till både Movicol/Laxido och en medicin utskriven på recept.

Senaste tiden har jag funderat mycket mer på orsak än på att ”förebygga och lösa problemen” i efterhand. Det jag tror på just nu som nummer 1 är sömnen. När jag kommer i säng i tid och låter peristaltiken göra sitt jobb i lugn och ro, samtidigt som jag själv låter bli att äta det som för mig är värst (ägg) så verkar det fungera – so far. Jag kan (som det verkar nu) äta en hel del av det jag undvikit under flera år och det känns så praktiskt och skönt, inte minst när jag äter borta.

Jag har under alla år lagt mycket energi på att få tag i rätt mat hela tiden. Tänk vad mycket stress jag slipper med helt ny prioriteringsordning, en genväg till hälsa. Bra sömn. Så enkelt och så självklart. Jag kan självklart inte släppa allt när det gäller maten, men de undantag jag gör när jag är hemifrån får inte lika högt pris och bara jag håller mig borta från äggen verkar det lösa sig.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka