Idag är det en stor dag, för det är 45-gradersdagen här i Stockholmsområdet. Dagen då solen för första gången efter vintern når över 45-gradersvinkeln. Det sägs vara gränsen för att vi ska tillgodogöra oss D-vitaminet i solstrålarna.

Jag känner med åren att jag mer och mer tycker vintrarna är långa och mörka, jag vill bara in i ide och önska att det ska ta slut. Idag är det den definitiva dagen för att det är vår på riktigt om ni frågar mig. Från och med idag börjar jag aktivt söka mig till solen mitt på dagen för att få en dos D-vitamin. Ju närmare midsommar vi kommer dess längre stund under dagen når solen över det magiska 45-gradersstrecket, sen vänder det igen och då är det bara att kämpa på tills solen åter ligger för lågt. Det varierar i landet så ju längre söderut dess bättre.

---

Jag har följt mina D-vitaminvärden under många år nu och kan konstatera att det verkligen varierar. Vårt knep att klara vintern har varit en höstvecka i Medelhavssolen, det gör susen. Hösten 2019 hade vi inte den möjligheten, så den vintern började jag med 83 nmol/L att jämföra med 110 nmol/L året innan. För den som minns väder var 2018 den torra sommaren vi kommer minnas länge. 2019 var helt annorlunda och det märktes när jag testade D-vitaminnivån på hösten.

Det nedre gränsvärdet för S-25-OH Vitamin D3 är enligt labben 50 nmol/L och det klarar jag med god marginal, men de pålästa funktionsmedicinarna jag känner säger 87 nmol/L och då var jag på fel sida. Utan tillgång till sol, fick det bli kosttillskott den vintern. Jag vet att det varnas för kosttillskott i olika sammanhang, därför testar jag först och följer sen de rekommendationer jag får. Målet enligt mina rådgivare är uppåt 150 nmol/L och så högt har jag aldrig mätt hittills. Jag hade 120 nmol/L efter en veckas Israelresa 2019. Då var solen så stark att det var med stor försiktighet efter vintern, vi utsatte oss för de livgivande strålarna.

Det finns andra referensvärden även inom vården för den som letar och jag har hittat ett läsvärt dokument från region Skåne. Jag tyckte det var oerhört spännande att de sätter den nedre gränsen till 75 nmol/L vilket är betydligt högre än 50 nmol/L för den som räknar i %. Det är en bit på väg mot Funktionsmedicinens lägsta värde. För ordningens skull rapporterar jag även 350 nmol/L som är det högsta värde där D-vitamin anses bli giftigt. God marginal.

---

Utdrag ur dokumentet i länken från region Skåne:
Indikation för bestämning av 25-OH-Vitamin D3 är misstänkt D-vitaminbrist; t.ex. hos äldre patienter, individer med liten solexposition, patienter med högt PTH utan känd orsak, misstänkt osteomalaci och
osteoporos, malabsorption och oklara smärttillstånd i skelett och muskler.
En speciell riskgrupp utgörs av mörkhyade personer med liten exponerad kroppsyta. Eftersom osteoporos är vanligt i Sverige och ett stort sjukvårds-problem bör D-vitamin bestämmas betydligt oftare än idag.
Andra tillstånd för vilka man på senare tid allt mer kommit att uppmärk-samma vitamin D:s roll är coloncancer, prostatacancer och bröstcancer. Ytterligare andra studier antyder ett samband mellan vitamin D och multipel skleros, diabetes, autoimmuna sjukdomar samt hjärtkärlsjukdomar men bevisen är i dessa fall ännu ofullständiga.

---

Om vården känner till detta (dokumentet är daterat 2021-02-17) så tycker jag det är märkligt att behovet av D-vitamin inte uppmärksammas mer. För den som vill läsa mer rekommenderar jag Mats Humbles artikel om D-vitamin som skydd mot det virus som härjar i pandemin just nu. Jag har hört Mats föreläsa flera gånger om D-vitamin och har tagit till mig det han säger om våra förutsättningar här i Norden.

Varningar för solen vid den här årstiden är betydligt vanligare än uppmuntran.
Istället borde det vara en medianyhet i när solen återvänt ur sin vinterdvala, med gradantalet som komplement i den populära solfilmen på TV.

Här i Stockholmsrådet behöver jag just idag pricka klockan 12:46 (sommartiden fördröjer) och hoppas att det är sol just då. Ser tveksamt ut just nu. Frågar ni mig solar jag hellre förståndigt, än kletar in mig i ”skyddande” solkräm. Jag tar inte risken att solkrämerna stänger ute D-vitaminet. Jag smörjer mig hellre efteråt i något naturligt som skyddar mot uttorkning. Det är inte lång tid per dag vi behöver för att få D-vitamin, det klarar jag bra. Jag läste någonstans att 30 minuter hela armar och ansikte kan vara nog dos när solen väl är ovanför 45-grader. När vädret tillåter ännu mer bar hud kan 15 minuter räcka så det är inte timmar i solen som gäller.

Det är nu vi börjar spara på D-vitaminkontot inför nästa vinter.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka