Vi ärver hälften av generna från mamma och andra hälften från pappa. Hur mycket påverkar det vår hälsa, kanske särskilt när livet går mot sitt slut? Blir vi klokare av att känna till vårt DNA?

Senaste året har jag läst en hel del och lärt mig mer om DNA och ändå känns mycket väldigt diffust. Det är ett komplicerat ämne. Jag blir överväldigad av hur mycket som går att få ut när man väl fått sin saliv analyserad och resultatet levererat i en liten oansenlig textfil. Obegripliga mängder av data, väldigt komprimerat.

Just nu cirkulerar mycket reklam om DNA-test för att få veta sitt ursprung. Det är en överdriven marknadsföring. Det handlar endast om att statistiskt få veta sannolikheten för sitt etniska ursprung. Det är inget som syns tydligt i DNA. Jag har tex sameblod och DNA kan inte beskriva hur. Det är vanlig släktforskning som gäller. DNA underlättar däremot att bekräfta släktskap och det har jag haft stor nytta av.

Vid den här tiden förra året skickade jag och min man in varsitt DNA-test. Det kom på tal när jag var patient hos Funmed, men blev aldrig gjort eftersom det inte var något specifikt då vi ville ha svar på. I samband med att jag läste en bok om huruvida kroppsvikten påverkas av våra gener blev det aktuellt igen och nu blev det gjort. Jag diskuterade den eventuella nyttan av att veta med Martina Johansson som sedan länge testat sig och till slut var jag så nyfiken att både maken och jag skickade in. Hon nämnde att hon har det som kallas ”fetmagenen” och det gjorde så klart mig nyfiken. Hur kan hon ha den?

Släktforskning var inte mitt huvudintresse när vi beställde testet, men har blivit sen jag insåg hur kul det är. Eftersom jag alltid vill både mäta och veta blir jag förvånad när jag i olika släktforskningsforum läser hur det finns personer som avråder från att ta DNA i syfte att få veta mer om den egna hälsan. De intresserar sig bara för släktskap. Det handlar om rädslan över att på egen hand och utan handledning hantera de eventuellt negativa hälsobesked som kan finnas i ett DNA-test. För mig är det tvärtom. Jag vill veta allt – alltid. Vårt primära syfte med testet var att få signaler om hälsan eftersom vi båda har vad vi kan gissa ”ärftlig hälsobelastning”. Släktskapsbiten blev bonus och det obegripligaste av allt var, att vi är släkt med varandra även om det är på långt håll. Det hade vi sluppit veta 🤣 utan DNA 🧬? Det är en historia för sig 🤓 hur besatt jag blev av att ta reda på hur.

Hälften av mina gener kommer från min pappa och hälften kommer från min mamma. Pappa hade förmodligen inga registrerade sjukdagar som anställd civilingenjör. Han strävade på oavsett hur han mådde. Mamma var hemmafru tills jag var vuxen med ansvar för fem barn med 15 års spridning. Hon var sjuklig från barndomen med både polio och TBC och det präglade hälsan resten av hennes liv. Pappa dog av akut hjärtfel vid 71 års ålder. Mamma var hjärtopererad vid 71, dement vid 77 och dog året hon skulle fylla 85. Självklart kan jag inte redogöra för mina föräldrars hälsoresa i ett blogginlägg. Att jag nämner det handlar bara om att jag ofta tänker på vilken genbelastning jag bär på och vad jag i så fall med mer kunskap kan påverka innan det är för sent.

Blev jag klokare av mitt DNA-svar?

Både ja och nej. Det handlar om vad jag ville veta. Jag har hittills en markör som testbolaget identifierat att vara uppmärksam på. Det handlar om ögonen och det är särskilt viktigt för oss eftersom makens syn redan är restnoterad. Det finns fler databaser med kopplingar att söka i än testbolagets. Det är bara tid och kunskap som behövs.

Är du intresserad av genetik? Är du testad? Vill du testa dig? Jag kan tillräckligt mycket för att guida dig en bit på vägen.

Tack för att du läste, välkommen tillbaka