En liten kort rapport om hur läget är och varför jag skriver så sällan. Jag har inte helt gett upp, vet bara inte vad jag ska skriva om och vad som är mest intressant att läsa. Jag saknar diskussionerna vi hade förr på Kolhydrater iFokus och har inte hittat något jämförbart. Jag behöver intellektuell stimulans när det gäller hälsa och det får jag inte genom att följa vanligt folks vardagsliv på Facebook och Instagram.
Sen jag pensionerades både från jobbet som IT-chef på en skola och från LCHF-magasinet finns inte pressen från det jag kallar skyltfönstret och då blir jag också omotiverad att lägga ner det jobb som behövs. Jag äter inte längre för att specifikt påverka vikten utan för att bevara hälsan. Det känns betydligt viktigare än vad vågen visar och vilka kläder som passar.
Känslan är att jag klivit ner ur skyltfönstret. Att vara överviktig är en så tydlig signal för omgivningen hur det går med olika viktminskningsprojekt. Alla hälsoresultat verkar utgå ifrån det som syns och då är vikten mest påtaglig. Jag har hela livet skämts för min övervikt och det har varit en ständig kamp att hitta hälsomässigt hållbara lösningar. Hälsan är viktigare än vikten så näringstillförsel går kort förklarat före späkning och andra mer drastiska metoder.
Jag kontrollerar status genom att regelbundet ta prover jag betalar själv. Jag följer ny forskning och de forum där jag anser mig få ut mest relevant kunskap. Jag vet numer hur jag håller stabilt blodsocker och hur jag går ner i vikt. Det innebär dock inte att jag gör det. Tvärtom känner jag mig fri att göra som jag vill. Jag äter det som bjuds utan att krångla. Jag äter snabbmat längs vägarna när vi reser. Jag gör som faller mig in helt enkelt.
Om jag nu vet hur jag gör för att nå mina gamla mål, varför gör jag det inte? Tja svaret är att jag inte har motivationen att kämpa längre. Jag vill hålla mig frisk och långt från sjukvården så länge jag lever. Det räcker.
Hur tänker ni som läser min blogg? Vad vill ni läsa? Vill ni ens läsa? Hur gör ni nuförtiden? För mig är dialog viktigt för inspirationen.
Ps Jag har kvar arkivet för LCHF-magasinet om någon vill beställa.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Skrev ett långt o motiverande. Inlägg om varför du skall skriva. O min egen ålder (62) och pensioneringen. Ouraringar o CPAP. Mm. Men plupp så försvann allt. Vill gärna vara med i mejlingslistan o Kif ❤️ Kram jill
Det här med Sibylla korv hade jag glömt bort.
Så sant att kompromissa med kötthalt och fetthalt var tänkvärt.
https://www.sunsoft.se/?p=182
Ska nog testa en burk Sibyllakorv någon dag.
Kan vara bra i skafferiet i kristid dessutom.
I min barndom utan kyl och frys åt vi mycket konservburkmat.
Sibyllakorv och köttsoppa i glasburk finns ofta hemma för kristid. Nackdelen med Sibyllakorven är kylförvaringen i så fall.
Jag känner som du att hälsan är viktigare än vikten. Men om man äter en kost som är bra för hälsan brukar vikten inte gå upp till astronomiska siffror, och det är bekvämt.
Hej Annika
Kul att se dig här 🥰
Det är så jag känner. Jag har aldrig nått några ”astronomiska viktsiffror” bara lite för mycket trivselvikt och vet att det är vissa livsmedel jag ska låta bli för att klara det och det är svårt när vi inte är hemma. Det är enkelt att inte köpa hem det vi ska avstå och värre att låta bli borta. Antingen när det bjuds eller under resor. Förr var det arbetsluncher. Jag fick aldrig till matlådor regelbundet
När startade du bloggen?
Är detta första inlägget?
https://www.sunsoft.se/?m=201207&paged=2
Nej det är inte första, men nästan första.
Det här är första
https://www.sunsoft.se/?p=116
Hej
Fint att du kommer igen här på bloggen.
Eftersom det fanns och finns så många bloggare så har jag nog missat en hel del i din blogg. Liksom i andras. Dags att bläddra tillbaka och i hämta inlägg på nytt.
Så gör jag också. Jag är periodare nör det gäller det mesta. Både bloggar, poddar och vad det kan vara måste jag ofta läsa/lyssna ikapp.
Läser alltid vad du skriver även om jag inte alltid har något att tillägga😉 Äter själv numera också en lågkolhydratkost då jag pga min minimage har fått något som kallas för sendump (häftiga blodsockerfall, 1-3 timmar efter jag ätit) Har lidit av den åkomman de senaste 8 åren men först nu efter en vecka med mätare och sensor så vet jag hur blodsockret beter sig i samband med stärkelse och för stora portioner. Spännande aha upplevelse trots att jag trodde att jag kunde detta 😂 Just nu i 3-4 mån framåt kommer jag att med enbart kosten försöka hålla blodsockret stabilt men det finns tabletter och det kanske blir sådana med tiden. Jag fortsätter att följa dina inlägg
Hej, kul att se dig.
Sensor är fantastiskt lärorikt. Jag betalar själv och har inte längre sensor hela tiden. Den här sensorn är nymonterad för att jag ville stämma av om det fortfarande är som jag tror och det var det 😀 allt slit under åren har lärt mig något och det lönar sig idag.
😂😂 Ja vi har lärt oss med åren och det är skönt att veta vad det är man gör fel lr rätt, så skönt! Fick tom beröm för hur stabilt mitt blodsocker är då jag har stenkoll och tydligen är det lite ovanligt. Det var också därför som vi avvaktar med pillren iom att de har en bieffekt som tydligen inte är så angenäm. Men utan dig och alla andra jag gjort denna resa med hade jag varit där många är då de får diagnosen, tänk tillbaka i tiden och tänk på alla våra famlande steg, tänk att börja om😉 Om jag inte tackat dig förr gör jag det nu, tack för inbjudan i mejllistan och senare i Kif❤️
Tack själv Cina, de är ju ni trogna följare som får mig att agera. Dialogen är viktig även för mig
Vad jag vill läsa? Vad du tänker, hur du resonerar. Om du märker någon skillnad i hur du mår av detta. Eller om du testar något annorlunda. Typ.
Leva i ett skyltfönster, vad gräsligt. Man måste ju få leva för sig själv, hitta sin väg utan att be om ursäkt för sina val. Det är inte lätt. Jag skriver om detta, för mig själv, och en del på blogg. Inte ur hälsoperspektiv, utan mer: vem är jag? Vad vill jag?
Effie vad kul att du hänger med här ännu.
Skillnaden är att jag mår väldigt mycket bättre utan att behöva stå i ett skyltfönster och ta emot kommentarer. Du som känner mig litegrann ska få exempel i PM så förstår du lite bättre hur hårt det tagit mig.
Pensionärsliv är inte lika stressigt och det bidrar till välmående.
Vem jag är, är väl den stora frågan även för mig 😍