Nej jag tänkte väl det! Därför måste alla hitta sin egen väg genom djungeln av kostråd och andra råd om hälsa och välmående.
Jag lyssnade på Mia Lundins föreläsning igår och fick ytterligare bekräftat att alla inte kan göra lika. Hormontillskott är inte lösningen på alla kvinnors problem, likväl som motion inte är lösningen för alla som känner sig trötta. Hormoner kan däremot lösa många kvinnors problem och motion kan göra många kvinnor piggare och friskare. Vilken grupp man själv tillhör är inte lätt att veta. Jag håller själv på att fundera över den saken.
Det viktigaste är lyssna på sin egen kropp och använda alla tips och råd man kan få utifrån hur man själv fungerar. Även om symtomen är lika är det inte säkert att det är könshormonbrist av något slag, det kan lika gärna vara serotoninbrist i hjärnan.
Mia visade studier på hur man lurat kvinnor att tro att östrogentillskott alltid är cancerframkallande och att man därför slutat skriva ut det och som resultat låtit kvinnor lida i sin östrogenbrist. Hon påpekade också att man måste vara vaksam på skillnaderna i de olika preparaten, att alla verkligen inte är bra. Det är skillnad på syntetiska och det hon kallar ”bioidentiska” dvs de kroppen känner igen. Hon sa också att det inte finns studier som visar att progesteronkräm är riskfria, därför rekommenderar hon inte dem. Däremot finns det progesteron i annan (bioidentisk) form som man kan använda sig av, dock svårt att få tag i här i Sverige, men det går.
Ett viktigt påpekande är att östrogen och progesteron hör ihop, man måste ha en balans dvs inte tillsätta bara det ena utan kontroll på det andra. Detta är en djungel som vi kan lära oss mycket av. Själv är jag 58 år och har förmodligen tagit mig igenom klimakteriet, men jag ser tydligt på min viktkurva med nya vågen att något fortfarande händer varje månad. Det är så regelbundet och det följer min gamla menscykel.
Jag skulle kunna skriva ett långt referat om hennes huvudpunkter, men jag hinner inte det nu. Ni som är intresserade hittar mycket på hennes svenska hemsida.
mialundin.se
Hon avslutade med att berätta att hon trappar ner på sin klinikverksamhet i Santa Barbara, CA, USA för att kunna finnas till tjänst mer per telefon, dvs rådgivning även för kvinnor i Sverige.
Är du född i en kopieringsmaskin?
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Hej igen Margareta! Jag var ju aktiv här på din blogg ganska mycket förra sommaren och sedan dess har jag försökt kämpa mig fram…
Jag har också just beställt Mias bok! Å, vad jag önskar jag kunnat gå på hennes föreläsning. Jag är 29 år och har mått dåligt under många år. För ungefär ett år sen fick jag veta att jag i princip inte har någon produktion alls av vare sig östrogen, progesteron eller testosteron. Dessutom hade jag en inflammation i sköldkörteln. I somras visade prover att den inflammationen gått över (men kan komma tillbaka), däremot hade jag cellförändringar vid cellprovet.
När jag började med LCHF för 15 månader sedan fick jag muskelsvaghet och den har inte gått över. Jag har gått från att träna både styrka och kondition hårt (och glatt!) fem gånger i veckan till att knappt orka gå en kort promenad ibland. Jag undrar om muskelsvagheten har med hormonproblemen att göra trots att den kom exakt i samband med att jag började äta LCHF?*** I samma veva slutade jag också att få flytningar, vilket kan tyda på att min östrogen-produktion försvann då jag började med LCHF?? Dock hade jag inte haft mens på många månader innan det…
Ett annat symptom jag har är en extrem överaptit, jag kan vara proppmätt och ändå vilja äta. Mitt tidigare aktiva liv och min smala och starka kropp är ett minne blott och det är en stor sorg. Som om inte det vore nog gör bristen på hormoner att jag inte (?) producerar seretonin eller några andra ”må bra-hormon” och jag har därför nästan alltid stark ångest och oro.
En ekvation som ser ut ungefär såhär: Låg ämnesomsättning+ingen fysisk aktivitet+överaptit = perioder av hetsätning kontra bantning.
Muskelsvaghet efter 15 månader på LCHF?? Östrogenbrist av LCHF?? Jag önskar jag hade råd att konsultera någon som är intresserad av mitt problem på riktigt. Men jag sätter stort värde på mina kära medmänniskors eventuella idéer, tankar och synpunkter. Så om du Margareta, eller någon annan som läser detta, har något att säga om mina problem så lyssnar (läser) jag mer än gärna!
*** = I övrigt mår jag hur bra som helst av att äta såhär och jag vill aldrig gå tillbaka till huvudvärken, tröttheten, magproblemen, finnarna och allt det andra!
Jag hörde talas om Mia Lundin i samband med att boken kom ut, skrev namnet på en lapp och slarvade bort alltsammans… Jag är 57 och har också mer eller mindre tagit mig ut på ”andra sidan” men direkt när jag läste ditt inlägg igår så gick jag in på AdLibris och beställde boken. Det finns säkert mycket matnyttigt däri.