Vi som var med på Meat & Greet i Stockholm igår fick lyssna på föredrag om köttkonsumtion dvs Carnivorkost, med samma inramning som vi inom LCHF-rörelsen levererat konferenser under ett drygt decennium dvs späckat schema med intressanta föreläsningar och lite tid för mingel.
Det var inga direkta nyheter för min del, men ett konstaterande att det finns en yngre generation som famlar i mörkret (fortsatt utan hjälp av vården) och som på egen hand hittar lösningen (reducering av kolhydrater) och just i det här sammanhanget med Carnivore som dietmodell (arrangörerna förespråkar Carnivore med i princip 0 kolhydrater).
Slutsats:
* Våra LCHF-möten under ett drygt decennium hjälpte många i vår samtida generation men tydligen inte nästa dvs vårdens insatser är oförändrade avseende många vanliga hälsoproblem. Vi fick höra om både hudproblem och tarmproblem som läkts av kostförändringar istället för mediciner.
* Det finns glada entusiaster som för stafettpinnen vidare. Att arrangera konferenser innebär mycket jobb. Att betala en slant och sen sitta som passiv åhörare är en förmån. Arrangörer och talare finns presenterade i konferenslänken högre upp i inlägget..
* Carnivorekost används istället för LCHF som läkande kost. Enklare att lära och lättare att förstå, men med min erfarenhet inte optimalt mer än tillfälligt. Tarmhälsa är ett komplicerat ämne och min erfarenhet av just Carnivore är inte enbart positiv, även om det absolut gjorde viss nytta då.
För ett långsiktigt perspektiv tror jag en väl genomgången och justerad lågkolhydratkost (väldigt noggrant val av livsmedel) räcker långt men för att nå fullt välmående är kosten fortsatt bara en liten del av den totala insatsen.
Det är många hälsoparametrar som behöver ses över som näringsbrister, sömn, andning, rörelse, styrka, kondition, mental hälsa för att nämna några.
Jag har många tankar och idéer jag själv jobbar med och vem vet om lusten kommer att skriva om det. Jag saknar skrivandet och särskilt möjligheten att själv gå tillbaka och läsa och påminnas om hur jag tänkt tidigare. Jag har tiden men saknar inspirationen.
Konferensen igår kändes som en tidsresa, att återigen bli en del av ett kollektiv som tänker lite längre än det som ”serveras” i samhället. Ni som redan vet vad jag menar behöver inte mer förklaring än så. Det var inspirerande att uppleva den känslan igen, så vem vet om det blir en nystart för den här bloggen.
Kära Margareta, fortsätt skriva! Jag tycker så mycket om när du skriver från ditt eget perspektiv, det är så inspirerande. Hälsningar från ett jämnårigt fan sedan 2012
Åh så glad jag blir.
Kommunikation med läsare är verkligen viktigt för inspirationen. Jag har skrivit många inlägg under tystnaden som aldrig publicerats av olika skäl. Lite scenskräck har växt fram under åren. Det gäller att inte bli för petig och våga trycka på sändknappen. 😊
Så fantastiskt roligt att läsa dig igen! Hoppas din inspiration att skriva vidare kommer med våren!
Tack för uppmuntran 😊
Som vanligt kommer det så mkt klokord i ditt skrivande! Förstår din upplevelse och faktum är att jag i går senast tänkte lite historia över min egen viktminskning och hur jag tänker om hur jag äter i dag. Jag äter ff en lågkolhydratskost i det stora hela m pga min GBP så klarar jag inte av att äta för mkt fett utan att få ägna största delen av dagen på toa. Men ff är kolhydraterna ett minimum i min kost per dag och måltiderna är pga GBP ca 6 st. I dag tar jag även en spruta en gång i veckan för att hålla blodsockret i jämn nivå. GBP innebär för några av oss ”skötsamma” en reaktiv hypoglykomi som måste åtgärdas, en av dem förutom lågkolhydrat är en injektion en gång i veckan. En normal reaktion av ett stympat tarmsystem kan innebära ett svajande blodsocker med alla dess symtom, ett helvete mao. Men ff har jag så mkt kunskap och lärdom av åren med LCHF, så mkt kunskap som jag kan omfamna och som gör att jag mår så mkt bättre än många andra som gjort min operation. Jag har ju kunskapen och vet vad en kolhydrat är, vilket många som gör operation lr som i dag börjar med bantningssprutor inte har en aning om! Hur som är jag glad över de kunskaper jag i dag har och som jag fått gm åren för utan dem skulle jag ff famla i mörkret. Jag vet hur och vad jag måste se upp med! Tycker synd om alla dessa som i dag tar till dessa drastiska beslut med op lr sprutor och inte har någon som helst kunskap om vad det vi stoppar i oss har för påverkan och går på pumpen igen för sjuttielfte gången!
Tack Cina, ja vi kämpar på och jag håller med. Tacksam för all kunskap vi samlat på oss och jag har inte gett upp även om jag är passiv på sociala medier. Jag lär mig nytt hela tiden.