I mitt första inlägg om hur stor en portion är visade jag en för oss svenskar ganska extrem bild på en snabbmatsportion i USA.
Normalportion i USA?
Vem bestämmer hur stor en portion är och för vem är den beräknad?
I mitt förra inlägg visade jag en bild på Jimmy Moore, min man och mig själv.
Vi är tre helt olika stora personer och ändå får vi samma storlek på portion om vi går ut på en restaurang och äter. Väluppfostarde som de flesta är äter vi också tills det är slut, om inte annat för att vi betalt för maten.
Under hemresan från USA landade vi i London och tillbringade några timmar på Heathrow. Vi kom till flyget i Houston direkt från ett flygplatshotel och det fanns inte någon mataffär i närheten som vi nådde utan bil. Vi var väldigt hungriga efter många timmar på planet där det inte serverades någonting som var ätbart för oss. Alldeles perfekt tillfälle att äta ”English Breakfast”.
Gissa om vi blev lyckliga när det kom in fyra sådana här tallrikar. Engelsmännen vet hur en frukost skall se ut eller hur?
Tror ni jag (som var minst i sällskapet, huvudet kortare än de andra) petade bort hälften av maten bara för att jag så liten? Nej, precis, jag var ju precis lika hungrig som de var. Ingen av oss hade gjort annat än suttit på en flygstol hela natten så det gick inte heller att skylla på att den som tränat fick äta mer.
Ni som reser med bil mycket kanske någon gång rastat längs E4 mellan Nyköping och Norrköping på Stavsjö Krog & Kafé?
Stavsjö Krog & Kafé
De hade, som många andra matställen, en barnmeny för barn under 12 år, där rätterna kostade 49 kr. Bredvid skylten hängde en handskriven skylt där det stod att även vuxna kunde få barnportion för 65 kr. Det tyckte jag var en lysande idé för oss som stannade i växten i jämnhöjd med en 12-åring.
Personlig reflektion
Jag är fostrad hemifrån att äta upp maten. Jag har gått i skola där mattanterna la upp våra portioner och man fick inte lämna matsalen förrän man ätit upp och att slänga maten var förbjudet. Jag har aldrig lärt mig lyssna på mättnadskänslor som bestämmer att nu är det nog även om halva tallriken är full.
Dr Jeff Volek och dr Stephen Phinney poängterar hela tiden att vi skall äta proteinmängd efter vår längd och inte efter någon ”statlig norm”. För min del är den proteinmängden det är fråga om ”300g kött per dag” dvs 3 st 90g hamburgare med varsin skiva ost på för HELA dagen. För att bli mätt får man lägga till fett. Smör har jag redan nämnt, men det finns annat också som höjer fettkvoten rejält.
Nu vet ni trogna läsare vart jag vill komma…
Det är därför jag dricker mitt LCHF-kaffe till frukost. Då får jag äta ”två hamburgare till middag”.
Yes.
Men – man kan vara lite innovativ också. Det har både jag och maken testat. Man kan äta sin frukost (dvs en köttbit med Sambal Oelek-smör från gårdagens middag) och ta med kaffet i termos som lunch. Det fungerar utmärkt när man inte vet hur dagens lunchmöjligheter ser ut. Sen blir det en tidigare middag när man kommer hem istället.
Tack för att du läste, välkommen tillbaka
Äntligen får jag upp ögonen på vad som är fel med min mathållning! Jag har ätit LCHF sedan 2008, men ingen viktnedgång – snarare tvärtom…. Nu förstår jag – tack vare din generösa blogg – vad som har varit felet. Proteinet så klart! Alldeles för mycket av den varan.
Tur att jag hittade hit. Hoppas jag nu får ordning på mina 10 kilon för många.
Tack!
För stora portioner har jag alltid ätit och har svårt att sluta med, även med lchf. Dock har jag haft ”turen” att aldrig blivit tvingad att äta upp. Däremot fick jag alltid höra hur duktig jag var som åt så mycket. Minns särskilt söndagsmiddagar hor farmor, då hon klappade händer och tjöt av lycka när lille Marcus på 8 år tog en tredje portion slottsstek.
Ràtt proteinmàngd?
Om man àter ca en flàskkarre-kotlett (med allt fett kvar), ett àgg och en bacon-skiva per dag i proteinmàngd, och sen fyller ut med resten fett och lite grònsaker? Ar det da lagom fòr nàgon (kvinna, medelaktiv) som àr ca 170 cm, vager ca 62 kilo?
Om du är på normalvikt behöver du 60-65g protein per dag och det är räknat bara i fläskkarré minst 300g, som du sen får byta ut delar av mot motsvarande mängd i ägg & bacon.
Det du föreslår låter alltså för lite protein i min värld.
Stort tack fòr ditt svar! Det kànns tryggt — dà tror jag att jag inte òveràtit protein àven under tidigare tid som lchf-are, utan kanske legat precis lagom trots allt! 🙂
Jag provar med all làgga till lite mer protein igen — 300 gr àr en riktlinje enkel att fòlja.
När du ska kolla fördelning av proteiner, fett och kh i det du äter – använder du någon omvandlare då? Vilken? Jag körde ju Kostverktyget på lchf.se tidigare men gick ur där för jag tyckte inte jag fick något för pengarna. Är lite vilsen nu och kan nog behöva kolla mitt dagliga matintag.
Jag kan ganska mycket (tillräckligt för mig) utantill och räknar inte längre, men är man ovan behöver man göra det för att lära sig var proteiner och kolhydrater finns. Det finns gratis verktyg på nätet att använda.
Måste berätta att min kära mamma som bor i Sverige (jag bor i England) har börjat kolla lite på lchf. Jag tipsade henne om din blogg Margareta för den är både trevlig och jordnära samtidigt som den är så kunskapsrik, i tilägg kollar hon även kostdoktorns sida, vem vet….kanske man får lchf mat nästa gång jag kommer på besök. Mitt första mål är att få henne att ta lite kokosolja dagligen, min kära mormor hade nämligen ganska svår demens innan hon gick bort.
Hej och tack för ditt svar! Vet du något mer om vitaminer? Man ska väl inte öka hur som helst, eller hur! Jag funderar också på maghormoner, eller vad det kan heta. Vore intressant att få din åsikt. Det står ju en hel del på ”våra” sidor men många vill nog bara passa på att tjäna lite extra. Det är så skönt att läsa dina inlägg. Du behövs!
Det jag gärna skriver om är i så fall D-vitaminer. Det får inte vi tillräckligt av på våra breddgrader.
enligt BMI tabellen ska jag alltså väga 52 kilo på min korta längd på 154 cm- (det gjorde jag som tonåring o inte ens så lite) nu bryr jag mig inte om det men ser att proteinmängden blir 260 g/dag.. inte så mycket det! ett ägg väger väl 60 g?
fick iaf min ketonmätare idag, vilket bestyr att fatta hur man skulle göra! o inte fick jag upp ordet KETON på mätaren heller.. siffran var iaf 4,9 o då antar jag att det syftar på ketoner? inte så bra instruktioner tycker jag.
va tror du Margareta – är det ketoner jag fått upp på skärmen?
Om du använde sticlorna som följde med mätaren så är det ditt blodsocker du har mätt. Ketonstickorna måste köpas på apoteket ( och går också att beställas från Tyskland).
När du stoppar i en sådan sticka känner mätaren av den och det står följdriktigt KETON på den. Obs! Det gäller att du har den mätaren som kan mäta BÅDE blodsocker och ketoner!
Jag tycker inte alls att mätaren var bökig! Vad upplever du som så svårt?
jaha då får jag köpa ketonstickor alltså, nä själva apparaten är ju inte knölig men själva beskrivningen är luddig tycker jag allt.. 🙂 men nu har jag ju lyckats en gång så då ska det nog funka resten också. (den kan mäta både ock)
säger 4,9 i blodsocker nåt då? har ju noll koll på vad som anses normalt..
nu har jag köpt rätt stickor – va så nyfiken så jag testade när jag kom hem direkt 🙂 2,9 sa apparaten – det är väl helt ok? fortsätter det så så ska jag nog gå ner några fler kilo hoppas jag 🙂 nu är det dryga 3 kilo som ramlat av – sååå nöjd!! på knappa 2 veckor dessutom – tänk om jag vetat detta för länge sen!
Tyvärr säger det värdet ingenting eftersom det inte är ett fastevärde. Det påverkas av vad du äter. Det som gäller är fastevärdet efter ca 10 timmar, dvs hur mycket ketoner du har kvar i blodet
Bli inte ledsen om det är lägre i morgon. Det går att påverka.
ja va bra att du säger det – ska göra nytt test i morrn bitti! tack för allt du delar med dig av!
2,2 visade stickan idag 🙂
Lysande!
Usch ja, mattanterna från 60-talet är inget angenämt minne! Mitt problem numera är annars att äta ”i tid” för att hinna bli hungrig till matrasten på jobbet, som dessutom är olika varje dag. Ikväll ska jag till exempel vara hungrig till 22.00 och då vill jag ju absolut inte äta mat. Istället får jag se till att ha kall mat med mig som jag förhoppningsvis hinner inmundiga på ändhållplatsen och sen ta en lätt fika vid 22-tiden. Så är det att vara bussförare!
Så träffande, kommer så väl i håg våndan att inte få äta så lite eller mycket man ville i skolan och som jag turligt nog var van hemmifrån. Hade turen att min mormor kände flera av mattanterna och jag har aldrig tvekat att säga min mening inte ens som liten (typiskt ensam barn), sålunda gjorde jag min röst hörd både i skolan och hos mormor med den fina följden att alla fick välja hur mycket de ville ha och sen ta om. Men stora normal portioner med kolhydratrik mat har nog varit standard och det har tagit lite tid att anpassa sig när man äter mer fett och mindre kolhydrater.
English breakfast (inte full English breakfast med vitabönor, blodpudding och stekt bröd) är helt suveränt, korvarna kan vara lite luriga men ägg och matigt bacon är aldrig fel.
Det enda jag är rädd för i korv numer är E-nummer (smakförstärkarna främst) och gluten. Det blir jag sjuk av.
Bra påpekande att äta olika mycket. Och jag har alltid gillat ”English breakfast” men innan LCHF blev det bara när jag var i England tyvärr.
Vad betyder det att äta protein efter sin längd? Det är väl inte så att jag ska äta 182 g protein bara för att jag är 182 cm?
Du går in i BMI-tabellen och söker upp din längd och BMI 22 för normalvikt som blir 73 kg. Det innebär att du för din vikt behöver max 72 g protein för att ”överleva”. Den exakta siffran i g/kg är lite olika beroende på vem man lyssnar på och det är där diskussionerna nu pågår om vad som är rätt. För att få i dig 72 g protein behöver du tex 360 g dvs 4 x 90g hamburgare under ett dygn. Vi vet att de som tränar mycket behöver mer, men diskussionen gäller oss små soffpotatisar, dvs gruppen jag själv tillhör.
Jag har tidigare inte tyckt att jag ätit så stora portioner, men nu när jag försöker att få till min mat så det stämmer med proteiner mm, så har jag nu insett att så var fallet.
Dessutom så har jag alltid ätit för fort, vilket är katastrofalt när man tycker om mat och har svårt för att känna mättnad dessutom inte är van att lämna maten. Det blir helt enkelt för mycket mat!
Ja Åse, då har vi ytterligare något gemensamt. Vi äter fort här hemma och det märkst tydligt när det kommer nya ”älsklingar” in i familjen…
Vill först och främst tacka för en väldigt bra blogg. Du skriver så bra och klokt och jag ser alltid fram emot dina inlägg. Själv är jag också kort (156 cm) och har alltid ätit lika stora portioner som ”alla andra”, vilket för mig så klart varit för mycket. Jag har även jag svårt att lämna mat, men mer för att jag tycker det är så gott – men jag jobbar på det.
LCHF-kaffet är fantastiskt! Har bytt min balja med svart kaffe på morgonen mot en balja av denna goda dryck och äntligen börjar jag få ordning på fett/protein-kvoten.
Tack, det är roligt att läsa att det jag gör är uppskattat.
Så himla skönt att höra att jag inte är ensam om att mer eller mindre inte kunna lämna mat på tallriken!
Det är märkligt, tänk bara argumentet vi fick höra:
”Tänk på de fattiga barnen i Afrika”
Jag var fräck nog att svara min far, att ge det till dom det då!
Samma här! Man måste äta upp allt, alltid! Oavsett man är mätt eller ej.
Och är det lunch så är det lunch, då äter man oxå, oavsett man är hungrig eller ej… Så är det bestämt.
Nu jobbar jag sen 1½ år tillbaka med just den biten, att äta när jag är hungrig, inte efter klockan eller när samhällsnormen säger att man ska äta. Svårt. Mycket svårt! Men det går framåt! Tror det är den svåraste biten med LCHF – att lära sig äta efter magen, inte efter klockan och normen. Att känna hunger och mättnad. Att sluta äta i tid. Inte vänta tills det är tomt på tallriken, då är det ofta för sent, även om jag många gånger lägger upp på en assiett, just för att inte äta för mycket!
Tack Margareta, för dina kloka och insiktsfulla inlägg!!
Tack Slottsfrun, jag öser ur källorna och ibland träffar det rätt 🙂
Åh jag känner så väl igen det där med att ”man ska äta upp det man har på tallriken”. Jag är uppfostrad precis likadant.
Man fick inte själv lägga upp maten och sen skulle tallriken rensas – kommer ihåg många gånger i skolan att jag fick sitta kvar i ”matan” och tvinga i mig allt under strömmande tårar. Mattanten vaktade så man inte smet och sedan fick man brev med sig hem där det stod att man var dålig på att äta! 🙁
Jag har problem än i dag (52 år gammal) med att sluta äta om det finns kvar på tallriken.
Tänk om vi skulle lista alla tricks som att gömma under servetten, smyga bakom mattanterna och allt vad det var…