Det känns än så länge inspirerande att fortsätta skriva. Förutom alla öppna hejarop har jag fått många privata meddelanden, även från läsare jag aldrig träffat. Jag har några rubriker på lager och fortsätter med den här så får vi se var jag landar framöver.
Fortsätt läsaEtikettarkiv: elimineringskost
Vilka bestämmer?
Lite gnäll behöver få komma ut. Vems hälsoproblem ska prioriteras? Vem styr vad som anses PK i hälsovärlden?
Fortsätt läsaSpårhund
Jag blir överväldigad över all respons jag fått sen jag började skriva igen. Än så länge är det bara utkast till tidigare tankar jag funderat vidare över och nu publicerat. Den röda tråden i allt jag gör är att må så bra det är möjligt och det tror jag de flesta håller med om. Frågan är bara hur? Jag jobbar likt en spårhund och har vissa praktiska ledtrådar. Jag har ofta skrivit om dem så bered er inte på nyheter. Det är bara gammal skåpmat jag plockar fram.
Fortsätt läsaVarför jag åt ägg?
Det är kul med frågor från er läsare, för då får jag infallsvinklar jag inte alls tänkt på själv. I det här fallet ”Varför åt jag ägg om jag vet att jag inte tål det”. Ja varför? Det finns många svar både korta och långa. Det här är bara ett av dem. Inlägget är ett år gammalt men blev aldrig publicerat.
Fortsätt läsaMatintoleranser vs allergier
Jag har skrivit mycket om matintoleranser och hur jag på olika sätt testat mig fram till vad jag tål. Både praktiskt genom eliminering och via blodtester. Jag får fortfarande frågor och vill svara på några.
Det kommer att ta lite tid att läsa igenom och fixa till taggar på det jag redan skrivit, så inlägget dröjer ett tag. Under tiden kan ni peppa mig med fler frågor och kommentarer i det ämnet. Dela gärna egna erfarenheter så kan vi kanske fördjupa oss lite till.
Det jag redan vet är att jag lever efter mina provsvar och egna erfarenheter, men jag följer det inte slaviskt längre. Jag lever enligt ”frihet under ansvar” och har för avsikt att förklara vad det innebär i min vardag.
Det färdiga inlägget kommer att handla om IgG-tester, elimineringskost och hur jag hanterar vad som händer vid avsteg. Just nu är jag på resa och det innebär alltid kompromisser mot hur jag vill leva, men också att jag inte hinner skriva.
(Högrev med blomkålsmos)
Varför elimineringskost?
Frågan kommer från alla möjliga håll och det finns lika många svar eftersom det finns så många orsaker till varför det kan vara en hjälp framåt i sökandet efter orsak till ohälsa.
Fortsätt läsaTre veckor PKD – utvärdering
Tänk att det blev tre hela veckor med så otroligt begränsad kost. Det går bara man vill är väl en slutsats. En annan är att det är svårt att utvärdera. Det finns både plus och minus.
Fortsätt läsaVad håller magen igång?
Frågan är relevant eftersom jag så ofta skriver om att magen krånglar. Just nu är PKD den variant av elimineringskost vi använder här hemma och där ingår mycket animaliskt fett. Det håller igång systemet.
Fortsätt läsaPKD – ett nytt försök
I juni 2020 blev jag tillfrågad av Martina Johansson om att vara med i ett forskningsprojekt avseende väldigt strikt carnivore/ketokost som kallas PKD under 14 dagar. Egentligen orkade jag inte det mentalt just då men ville inte missa chansen, så jag hängde på. Det blev min räddning.
Fortsätt läsaVägen till 65+
Jag är inte känd för att vara snabb när det gäller sociala medier, men nu är det dags. Den här bloggen startades sommaren 2012 när jag var 57 år gammal. Det kändes som en evighet kvar och jag hade bara ett enda mål….
När jag fyller 65 år vill jag vara frisk och medicinfri.
20 maj 2020 fyllde jag 65 år och kvällen innan tillbringade jag på St Görans akutmottagning, inskjutsad med bil på remiss och order från vårdcentralen. Jag hade låg syresättning med efterslängar av vad vi förmodar covid-19. Hur det blev så kan den som vill läsa i inlägget som heter Back in buisness. Det kändes väldigt märkligt just den dagen som var den deadline jag jobbat mot så länge.
Strax efter började jag ett 2 veckor långt projekt som kallades PKD efter en diet som är väldigt strikt ketogen carnivore. Det börjar med inlägget Elimineringskost – repris och fortsätter några inlägg framåt. Det handlade om att utesluta i princip allt utom kött och fett och var väldigt spännande. Jag blev verkligen frisk och pigg och minns en dag när det bara sa ”ping” i huvudet och så mådde jag bra efter lång tids ohälsa.
Där tog det stopp. Sen sista PKD-inlägget 2020-07-01 har jag inte skrivit en rad och jag vet många undrat varför, så därför tänker jag förklara det nu med det här inlägget som hittills bara varit en resumé.
Vid halvårsskiftet 2020, när jag avslutade PKD-dietens två veckor hade sista numret av LCHF-magasinet precis kommit och jag var fri. Så fri att jag först då fattade hur trött jag var på alltihop i LCHF-världen. Jag hade i förväg tackat nej till alla event, som sen avbokades pga pandemin. Jag stängde av sociala medier om Kost och hälsa med något litet undantag.
Jag insåg att jag under alla år sen 2006 när jag startade Kolhydrater iFokus känt mig som ett skyltfönster för LCHF. Vart jag än kommit i LCHF-sammanhang har jag bedömts. Jag vet att det är så, eftersom jag fått kommentarer när jag gått ner i vikt någon period. Om jag däremot ökat i vikt har det varit väldigt tyst, för sånt är oartigt att påpeka. Hade någon frågat mig tidigare hur jag skulle leva efter 65-årsdagen hade jag sagt: ”Äntligen får jag lägga hur mycket tid jag vill på kost och hälsa”. Det blev tvärtom.
LCHF-Maggan föll på målsnöret
Jag släppte allt jag förespråkat under så lång tid. Jag åt precis det som föll mig in och tänker inte redovisa för vad eller hur mycket, men inga som helst förbud. Jag har gjort min hälsoresa baklänges under 6-7 månader och inte ens lidit av nedåtspiralen. Tvärtom har det varit skönt att känna att jag gör vad jag vill för min egen skull och inte vad omgivningen förväntar sig. Det här har varit en ögonöppnare på väldigt många sätt och tankarna har snurrat i huvudet. Vad vill jag och varför. Nu är jag pensionär och gör som jag vill.
Bloggen byter namn
Bloggen har vilat, för vad skulle jag skriva om? Jag håller mig till det som kan glädja någon och det är därför jag börjar skriva nu igen. Men hur gör jag då med bloggnamnet? Jag är redan 65 år, snart 66. Jag pensionerades på riktigt vid årsskiftet efter många veckors sparad semester från skolarbetet. Jag har grunnat och kommit fram till att den heter numer Vägen till 65+
Välkommen att följa mig på nya äventyr
