25 april 2024 skrev jag om mina äventyr inom sjukvården, det har hänt mycket sen dess men jag har inte lyckats få ner det i publicerbar skrift även om viljan finns. Det är inspirerande att skriva och nyttigt att ha det samlat när jag inser hur mycket jag glömmer. Orsaken att jag inte skriver är oklar, men jag har några teorier.
Jag läser sista sidan först
Jag har aldrig gillat drama i någon form och känner mig heller inte bekväm att skriva om det. Jag är typen som skulle börja en deckare med att läsa sista kapitlet först. Jag läser inte deckare och ser dem sällan på film. Nu har det gått ett år och jag kan rapportera hur slutet på det väldigt akuta blodtrycksäventyret blev. Det kommer…
Scenskräck
Jag skriver ofta inlägg som aldrig postas. Det finns olika orsaker, men den vanligaste är oro inför hur det ska tas emot. Att skriva offentligt på en öppen blogg är något helt annat än att skriva i slutna grupper och personliga meddelanden. Det var en av trösklarna att passera när jag startade bloggen i juli 2012.
Kompetens
I början var jag bekymrad över meningsmotståndare. Internet hade redan då ett hårt klimat och jag var inte beredd att debattera. Jag har inte den typen av teoretisk kunskap som behövs för att möta den typen av kommentarer. Det går aldrig att förutsäga när och var de personerna dyker upp. Det är en huvudorsak till att jag skriver personligt. Ingen kan ifrågasätta vad jag gör och upplever. Jag gömmer mig bakom min egen story och där kommer istället scenskräcken in. Jag har egentligen för stark integritet för att vara så offentlig.
Möten
Ett möte som det jag var på i lördags (länk) kan få mig att tänka om. Där stod talare och berättade med både bilder och videoklipp om hur eländigt de mått innan de hittade hjälp. Det är så värdefullt för de åhörare som kämpar att några vågar träda fram.
Jag vet att jag har många idéer och tips efter 21 år med lågkolhydratkost …. (Oj så länge..) och jag vet tack vare er bloggläsare och andra att det jag delar med mig av kan vara till nytta för fler. Så… jag borde dela med mig oftare.
Nutid
Jag äter fortsatt lågkolhydratkost men jag vill inte längre sätta någon specifik etikett på min kost. Jag har många fler parametrar jag tar hänsyn till än de vanliga för tex LCHF, Keto, Carnivore eller Paleo. Jag kommer aldrig mer klämma in mig under ett koncept någon annan bestämt. 1975 började jag på Viktväktarna och sen dess har det hållit på. 50 år is enough. Jag blir förskräckt när jag tassar runt i olika forum/grupper och läser om alla regler vad som är rätt och fel. Samtidigt som jag själv förstår att det kan bli så i iverns hetta.
På Viktväktarna ca 1977 klagade en kvinna över utebliven viktminskning och alla närvarande försökte stötta genom frågor och tips. Det framkom att kvinnan kände sig tvingad att äta keso som hon inte gillade och löste det med lika mycket pannkakssylt….
Det hade kunnat hända under min aktiva tid på Kolhydrater iFokus och fler än en (även jag) hade ryckt ut och berättat vad som vore rätt och fel. Idag agerar jag annorlunda och är mer personligt inriktad och mindre kategorisk och ”präktig”.
Sammanfattning
Det finns så mycket mer att skriva och det ger mig anledning att återkomma 😄
Välkommen tillbaka!
Tack ☺️